Om piprökning

För att återgå till föregående tema: av de ting man bör avhålla sig från under fastan hör självklart piprökning.

Visserligen är väl piprökning inte något man bör ägna sig åt överhuvudtaget: själv har jag i det närmaste lagt piporna på hyllan för gott, kanske inte så mycket av hälsoskäl som att det så sällan ges tillfälle numera. För egen del har förbudet mot rökning i offentliga lokaler definitivt fått konsekvenser.

Omständigheterna har nämligen betydelse: för att bli ett sant njutningsmedel, måste piprökningen ske med omsorg och eftertanke. Det är väl visserligen inte omöjligt att piprökning faktiskt kan göras på slentrian, i regn och blåst under stressiga former vid jobbpauser eller hastiga uppbrott från middagsbordet.

Men bara för att det kan göras, betyder det inte att det är rätt att göra det. Framför allt är det inte njutbart. Och är det inte njutbart, borde det heller inte vara någon större konst att avstå.

Fast problemet är kanske lite större än så: se nästa post Om Trinidads sötma.

Om karneval och ting att avstå

Under de inledande minuterna av ett seminarium som jag deltog i nyligen, då eftersläntrarna fortfarande inte hade satt sig tillrätta, gled samtalet runt bordet omärkligt och till min stora förvåning in på karnevalstraditioner inför fastan som inleds nästa vecka. Förvåning, eftersom det rörde sig om ett alltigenom sekulärt, akademiskt seminarium, där folk på fullaste allvar började diskutera vilka laster och fula ovanor som de kunde tänka sig att avstå ifrån under fyrtio dagar.

Seminarieledaren förde oss tillbaka till den akademiska verkligheten genom att hävda att det bästa och enklaste sättet att fasta är att börja med en ny last under själva karnevalstiden som man tidigare inte haft, och som gör hela idén att försaka den så mycket enklare.

Själv funderade hon på att börja praktisera folkmord, eftersom det var något som hon rimligen borde kunna avhålla sig från. Åtminstone under fyrtio dagar.

Jag tänkte nu följa hennes exempel och börja blogga. Det har jag aldrig gjort förr, och har väl inte tänkt att fortsätta med det heller i någon större skala. I första hand beror väl min bloggdebut på att man i vissa fall behöver ett eget konto för att kunna kommentera andras bloggar - och vad ska man med ett blogkonto till om man inte använder det? Men en bidragande orsak är att jag just tömt burken på alla tidsödande spel och därmed behövde något nytt att fastna i och avstå ifrån.

Alltså: vad den här bloggen än kommer att fyllas med, kommer det att ske ytterst sporadiskt. Och i skenhelig fromhetsnit kommer den inte fyllas med någonting alls från Askonsdagen och framåt (med möjligt undantag på lördagarna efter aftonklämtningen), som en välbehövlig späkning av det interaktiva, digitala köttet.
Vade retro satana! Bort det! Bort!