Biblioteket återuppstår

Visserligen inte här, och inte i denna form, men på Bibliotheca Rediviva kommer jag kontinuerligt posta fynd från mitt pågående projekt om kyrkornas boksamlingar.

Om antikytheramekanismen och antik teknologi

Antikytheramekanismen, fragment av en mekanisk apparat som hittades i resterna av ett antikt vrak i början av förra seklet har uppmärksammats i en dokumentär som visats i SVT:s Vetenskapens värld.

Under rubriken Antik apparat kunde förutsäga framtiden skrev Carl-Johan Bilkenroth för ett antal år sedan att "med modern teknik har den ursprungliga klumpen av korroderad brons och kalkavlagringar avlockats allt fler hemligheter." Huvudfunktionen har varit astronomisk och kalendarisk. En visare har pekat ut fyraårscyklerna - olympiaderna - mellan de festspel som var centrala riktpunkter för den grekiska kronologin. Men framför allt tycks apparaten ha kunnat användas för att "förutse solens och månens rörelser samt förutsäga chansen för sol- och månförmörkelser."

Den reservation som Bilkenroth markerade med det lilla ordet "chansen" har korrigerats genom de allra senaste rönen: i TV-dokumentären får vi se hur ett internationellt forskarlag har visat att mekanismens konstruktörer faktiskt tycks ha rekonstruerat de komplicerade cykler som sol- och månförmörkelser följer med förbluffande exakthet.

Apparaten har också använts för att visa de fem planeternas rörelser. Sammantaget med beräkningen av förmörkelserna, som ända in i modern tid har betraktats som olycksbådande tecken, är det snarast givet att mekanismens astrologiska funktion var väl integrerad med den astronomiska och kronologiska.

Modernt rekonstruktionsförsök av antikytheramekanismen

Men det intressantaste med Antikytheramekanismen är kanske inte frågan vad den faktiskt gjorde, och vilken funktion den hade, utan att den ger oss kunskap om antik teknologi som lämnat ytterligt få spår i det historiska källmaterialet.

En vanlig föreställning är att den antika teknologin kunde vara avancerad, men att den då sällan användes för att lösa praktiska problem. Enkla ångmaskiner kunde användas för att öppna tempelportar utan hjälp av människohänder, men eftersom det fanns slavar som utförde alla praktiska sysslor fanns inget behov av att utveckla tekniken.

Vare därmed hursomhelst - vittnesmål om grekisk eller romersk teknik och mekanik är ytterligt få. Så mycket intressantare blir det då när man börjar ringa in var och när Antikytheramekanismen kan ha tillverkats. Namn på månader från den korintiska kalendern har identifierats på mekanismens fragment, varför man har kopplat apparaten till den korintiska kolonin Syrakusa, där Arkimedes verkade ett hundratal år tidigare.

Arkimedes, målning av Domenico Fetti (1620)

Redan under antiken tillskrevs Arkimedes flera avancerade uppfinningar, bland annat ett mekaniskt planetarium som av beskrivningar att döma - bland annat hos Cicero - kan ha haft ungefär samma funktioner som Antikytheramekanismen. Om inte annat är det ett indicium på att en teknisk verkstad som odlade traditionerna från Arkimedes kan ha haft en kontinuerlig verksamhet i Syrakusa under flera århundraden.

Vishetens ur - bokillustration, ca. 1450

TV-dokumentären argumenterar också för att denna mekaniska kunskap och avancerade bruk av kugghjul, även om den lämnat så gott som inga spår efter sig, bevarades i det bysantinska riket och hos araberna, och därigenom nått Iberiska halvön genom den arabiska erövringen på 700-talet. Den ska sedan ha nått Västeuropa under högmedeltiden och legat till grund för utvecklingen av avancerade urverk under 1200- och 1300-talen.

Om vi får tro dokumentären ska med andra ord den antika teknologin tas med i beräkningen när vi studerar högmedeltidens genomgripande omvandling av den västeuropeiska, latinska kulturen - 1100-talets renässans för att tala med Charles Homer Haskins.

SvD gräver sin egen grav

Kortsiktigt, korttänkt och dumsnålt. Vad av förklaringar och floskler om bibehållen kvalitet som än trumpetas ut, kan det inte inte dölja faktum. SvD slaktar redaktionerna och hoppas att det inte kommer att märkas. Sedan försöker kulturchefen avfärda kritiken och lyckas samtidigt förolämpa sina läsare genom att referera till de oroliga rösterna som "gråterskorna i spalterna och på Twitter".

SvD kommer inte lyckas komma ur sin kris på detta sätt. Givetvis måste en tidning kunna spara när ekonomin går knackigt - men allt förnuft säger att redaktionerna är den absolut sista posten att skära i. Att göra det är ett säkert sätt att göra sig av med de läsare och annonsörer tidningen så desperat behöver.

Om en död monark

Richard III (1452-1485), 1500-talskopia efter äldre porträtt

Richard III:s kvarlevor kan ha hittats, rapporteras det från Leicester - eller i alla fall kvarlevor av en man som dött en våldsam död, och som begravts på en plats där det påståtts att Richards kropp hamnat sedan hans grav förstörts under reformationen. Skelettet visar också tecken på skolios vilket stämmer överens med rapporter om att kungens ena axel varit högre än den andra - alltså ursprunget till myten om hans puckelryggighet.

För en historiker som gör sitt bästa för att distansera sig från notoriskt osäkra medeltida källor kan det kännas en aning besvärande. Fyndet stämmer nästan för bra med de gamla krönikorna för att vara autentiskt.

Fast det återstår förstås att likt Josephine Tey försöka bevisa eller motbevisa Richards delaktighet i mordet på hans brorsöner - även om den frågan ur en strikt historievetenskaplig synvinkel inte är särskilt relevant.

Klart är att synen på hans påstått tyranniska styre skiljde sig mellan olika regioner. I norra England, där han styrt som brodern Edward IV:s handgångne man sedan tidigt 1470-tal, hade han ett starkt stöd - eller som magistraten i York noterade efter budet om hans död:

King Richard, late mercifully reigning upon us, was, through great treason ... pitiously slain and murdered, to the great heavyness of this city ...

(Cit. Robert Davies, Extracts from the Municipal Records of the City of York, during the Reigns of Edward IV. Edward V. and Richard III., Dursley 1976 s. 218.)

Om ett hundraårsminne

Ibland verkligen älskar jag SvD - som idag: en skön lördagsmorgon, en god frukost, och till det en artikel som Olympier.

För mig, som aldrig gillat sport, kom det lite som en överraskning. Samtidigt är det ju inte idrotten i sig som är intressant, utan tiden och de människoöden som vävdes samman de där sommardagarna i Stockholm för hundra år sedan.

Shizo Kanakuri, 1912 och 1966

Historien om den japanske maratonlöparen Shizo Kanakuri som sprang i mål först 54 år senare är ju en klassiker, medan historien om hur George S. Patton diskades i modern femkamp är kongenial med ikonen av den blivande krigshjälten:

Den bästa icke-svenska femkamparen var en förmögen hästpolospelare från USA. Han hette George Patton och blev pansargeneral. Sina medaljchanser förstörde han genom att skjuta sönder måltavlan med alltför grov ammunition.

Om Falstaffs växande ego

Eget beröm luktar visserligen inget vidare - men när man får bra recensioner vill man ändå slå sig något för sitt ludna bröst. Så här skriver Rolv Nøtvik Jakobsen i senaste numret av Historisk tidsskrift om min Taming the Prophets:

"Den intense diskusjonen om astrologi kan altså gi innblikk i ei kompleks historie dersom ein, slik Kjellgren gjer på førebiletleg måte, ikkje nøyer seg med å studere ordlyden, men leiter etter samanhengar og tør å trekke trådar mellom det som ofte framstår som historiske disiplinar med eigne bindestrekar: til dømes politisk historie og kyrkje-, vitskapsog bokhistorie. Det er eit imponerande tverrfagleg arbeid som ligg bak ei slik framstilling."

Musik för St. Patrick's Day

Inte bara Albert Kahn

... Sergei Mikhailovich Prokudin-Gorskii (1863-1944) kunde också sina saker. Se här.

Första omnämnandet i pressen?

Min avhandling omnämns av Dick Harrison i Historiebloggen - roligt! Vad han dock underlåter att nämna är att han faktiskt (med den äran) agerade ordförande på tillställningen ifråga. Han har trots allt varit min huvudhandledare genom åren ...

Här är min bok!

... nu kanske jag får tid att börja blogga igen ...

Om Marskalken

Jag passar på att höja ett glas för Carl Gustaf Emil Mannerheim som skulle ha blivit 144 år idag. Dels för att han var en man med viss resning (även om den kända historien hur han tände sin cigarr i Hitlers närvaro dessvärre är obekräftad). Dels för att jag känner att jag måste fira något, nu när avhandlingsarbetet går in i den absoluta slutfasen och all övrig energi går åt till detta.

Uppdatering 2011-06-07: Dagbok avslöjar nya sidor av Mannerheim

... Och så blev det sommar

... och första juni därtill.

Uppenbarligen har sommartorkan redan slagit till - åtminstone i Biblioteket.

Med anledning av dagens datum

... vad sägs om lite elisabetanska vårkänslor, signerade Thomas Morley?



Här också med hög kastratpotential, och med text av självaste Barden:

Våren är kommen!

Med anledning av våren och John James Audubons 226:e födelsedag - en klassiker signerad Tom Lehrer:

Χριστος Ανεστε!

Αλεθος Ανεστε!

Ikonen med Kristus som trampar dödsrikets portar under sina fötter och löser den fångne Adam har jag lånat från Greek Orthodox Archdiocese of America.