I söndagens understreckare skriver Pelle Snickars om Albert Kahn (1860-1940) och hans projekt att med ett galleri av bilder från olika delar av världen skapa en ny förståelse mellan människor; detta i en tid av kolonialism och svåra motsättningar - och från 1914 en tid av globalt industrialiserat krig, av totalitarism och hat.
Albert Kahn (1860-1940)
Mycket kan sägas om Kahn och hans stab av fotografer. Att de måste betraktas utifrån sin egen tids förutsättningar är självklart, och att deras blick kan beskrivas som både exotiserande och kolonial är kanske inte att förvånas över. Snickars lyfter fram detta, men låter det, föredömligt nog, inte skymma sin analys.
Men det som framför allt fascinerar med Kahns bildarkiv, är att så stor del utgörs av färgbilder. En försvunnen värld vi är vana att betrakta i svartvitt med gråtoner, framträder plötsligt i färg, och ett ögonblick känns det som om avståndet till dessa sedan länge döda människor krymper ner till nästintill ingenting.
I bilderna från det stora krigets skyttegravar lyser den blommande vallmon smärtsamt starkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar