måndag 24 april 2006

Om Ingenjör Andrée och hjältemodets retorik

Den engelska upplagan av Wikipedia puffar den här veckan för en utförlig artikel om S.A. Andrée och dennes katastrofala polarexpedition 1897. Denna händelse har fascinerat mig så länge jag kan minnas - möjligen blev jag på ett tidigt stadium smittad av min far, som med kritisk entusiasm hade slukat Per Olof Sundmans roman Ingenjör Andrées luftfärd.

Jag minns särskilt hur vi en höstdag stannade till i Gränna, där vi förutom att inhandla de obligatoriska polkagrisarna också gjorde ett besök på Andréemuseet. Inför lämningarna från expeditionen - skidor, gamla karbiner och inte minst en uppstoppad isbjörn med tydliga kulhål - svällde bröstet på den sjuåring som var jag, och min fantasis kugghjul sattes i rörelse. Från de böcker och serier jag läste hade jag visserligen redan lärt mig att uppskatta hjältemodets och ridderlighetens dygd, men jag är inte säker på att det var det dumdristiga hjältemodet hos S.A. Andrée (1854–1897), Knut Fraenkel (1870-1897) och Nils Strindberg (1872—1897) som berörde mig - det som Sundman tolkade som en medveten offerhandling, buren av ett patos för äran och fäderneslandet som vuxit de tre, och då framför allt Andrée själv över huvudet. Snarare var det den meningslösa tragiken i deras öde som jag tog till mig, att de gick under trots sin tro på människans möjligheter och sina ansträngningar att överleva också sitt misslyckande.

Fortfarande finner jag själva tiden, sekelskiftet med dess hjälteretorik, dess framstegstro blandad med en våldsam vurm för forntidsmyter omåttligt fascinerande. Senare har jag förstått att Sundman troligen övertolkat formuleringar hos Andrée om att offra sitt liv för fäderneslandet - detta rörde sig i hög grad om tidens loci communes. Det var en retorik som ingick i samtidens kultur och var det språk som förväntades av en ledare för en vetenskaplig expedition till världens gränser. Men kvar finns tragiken: tre män som gick under för att de med undermålig utrustning och övertro på tekniken och den egna förmågan försökte nå ett mål de ansåg vara Stort och Gott.

Inga kommentarer: