söndag 7 december 2008

Om Tycho Brahes nova och vetenskapens baklängeshistoria

"Supernova från 1500-talet syns igen" utbrister vetenskapsradion och rapporterar att astronomer på Hawaii har "lyckats fånga det svaga ljus som finns kvar" efter den supernova som Tycho Brahe iakttog och beskrev 1572.

Tycho Brahe (1546-1601)

I vetenskapshistorien har den klart lysande nya stjärnan som flammade upp i stjärnbilden Cassiopeia i augusti 1572 fått närmast mytiska proportioner. I Wikipedias artikel om novan står det att

"The "new star" helped to shatter stale, ancient models of the heavens and to inaugurate a tremendous revolution in astronomy that began with the realized need to produce better astrometric star catalogues (and thus the need for more precise astronomical observing instruments)."

Liknande formuleringar kan hittas i en abstract till en artikel av Owen Gingerich:

"The brilliant Nova of 1572 marked the beginning of the end of Aristotelian cosmology and provided the defining moment when the young Tycho Brahe became a professional astronomer ... His instruments, the finest produced in the pre-telescopic age, enabled him to establish that both the nova and the Comet of 1577 lay beyond the moon, contrary to Aristotle's teaching. His major attempt to establish the distance to Mars (in order to distinguish between the Ptolemaic and Copernican cosmologies) failed, but left in its wake a magnificently accurate set of data that enabled Kepler to make the greatest advance in celestial mechanics since Copernicus himself."

Supernovan 1572 som en brytpunkt i den moderna vetenskapens historia således, och som ett avgörande ögonblick i det unga geniets karriär.

Problemet är att även om Tycho Brahe insåg att den nya stjärna han betraktade bröt alla då kända lagar om världsalltets uppbyggnad, så såg han inte det vi ser. För Tycho var det i första hand en fråga om ett gudomligt under som visade Skaparens allmakt, och ett tecken på att världens undergång var nära.

Renässansens naturvetenskap - eller snarare naturfilosofi - syftade inte i första hand till att kartlägga och mer exakt beskriva världen. Snarare betraktades den som en form av gudstjänst.

Eftersom skapelsen enligt all dåtida filosofi utgick från Guds logos, genomsyrades alla ting, materien likaväl som andevärlden, av Guds vilja och vishet. Naturen kunde läsas som en bok - liber naturae - och som en parallell till det uppenbarade Gudsordet i Bibeln. Det var denna verklighet Tycho Brahe strävade efter att nå djupare kunskaper om när han lät inrätta Uraniborg på Ven, liksom när han lät konstruera instrument för att med större exakthet beräkna himlakroparnas banor. Astronomin och astrologin - som vid denna tid vanligen betecknade två sidor av samma vetenskap - var i första hand metoder för att skåda Guds verk och försyn.

Här finns ett inbyggt problem i den vetenskapshistoriska forskningen som sådan. Disciplinen har präglats av att den under lång tid har utövats av naturvetenskapsmän som i första hand sökt sina egna intellektuella rötter. Äldre generationers vetenskapshistoriker har därmed tenderat att leta efter element i det förflutna som de själva känner igen, och som kan anses förebåda det som sedan skulle komma att bli den moderna vetenskapen.

Detta har fått till konsekvens att förståelsen av renässansens intellektuella värld har fördunklats. De religiösa och mystiska aspekterna av naturstudiet har ofta underskattats såsom varande vidskeplig bråte, på förhand dömd att gå under genom vetenskapens framsteg. Tycho Brahe och hans samtida intellektuella blir intressanta bara i den mån de kan visas ha tänkt framåt. Vetenskapshistorien blir en historia som per definition läses baklänges.

Men detta skapar en tillrättalagd och anakronistisk bild som har föga med renässansens tänkande och föreställningsvärld att göra. Copernicus, Tycho Brahe och Kepler arbetade inte med prototyper till Newtons fysik, lika lite som Newton arbetade med en ofärdig relativitetsteori. Och inte heller kan vi påstå oss begripa oss på Newton om vi betraktar hans religiösa idéer och hans alkemiska och bibelexegetiska spekulationer som skilda från hans "vetenskapliga" verksamhet.

Lästips:
Morten Fink-Jensen, Fornuften under troens lydighed: naturfilosofi, medicin og teologi i Danmark 1536-1636, Köpenhamn 2004; Andrew Cunningham, "Getting the Game Right: Some Plain Words on the Identity and Invention of Science", Studies in History and Philosophy of Science vol 19 n 3 1988; Håkan Håkansson, "Profeten Tycho Brahe. Astrologi och apokalyps i 1500-talets naturvetenskap", Historisk tidskrift 2005:4

Inga kommentarer: