Om Bruce, Pete Seeger och den amerikanska folkmusiken

Det ska erkännas att jag aldrig har lyssnat på Bruce Springsteen i någon högre utsträckning. Han är en musikalisk referenspunkt - jag känner igen vad han gjort, ser det goda hantverket och låter det sedan vara. Han har inte riktigt slagit an.

Inte förrän jag lyssnade på ett av hans senare album vill säga: "We Shall overcome - The Seeger Sessions". Detta är fantastisk musik, skapad i stunden av ett brokigt, närmast slumpmässigt sammanplockat gäng musiker. Albumet bygger på Pete Seegers tolkningar och arrangemang av amerikansk folkmusik - det är bluegrass, negro spiritual, influenser från de europeiska immigranterna, lite blues och ett stänk från New Orleans.

I denna vitala blandning får till och med den i grunden rätt banala och - framför allt för en svensk publik - så misshandlade medborgarrättssången We Shall Overcome nytt liv.

I posten Om laglösa och historiens gråzoner har jag tidigare länkat till Springsteens version av balladen om Jesse James - som på 40- och 50-talen blev en rätt osannolik protestsång i händerna på Woody Guthrie.

Men här finns också balladen om John Henry - myten om mannen vid järnvägsbygget, som med sin slägga utkämpar en duell mot ångborren:

Eller ta 'Mrs McGrath' - en irländsk sång från början av 1800-talet som fick förnyad aktualitet under första världskriget, då som en uppmaning att inte låta sig värvas av engelsmännen:

Eller varför inte immigrantsången "American land". Det är betydligt nyktrare, men nästan lika tung folkrock som The Pogues presterade under sin storhetstid: