Andra röster om Kosovo

Alla jublar inte över Europas senaste statsbildning. På nyhetsplats rapporterar SvD om En bitter dag för serbiska flyktingar.

Richard Swartz konstaterar att EU inte har någon strategi för Balkans framtid, och på Brännpunkt målar Tomislav Dulic upp en dyster bild av att FN:s auktoritet försvagas.

I bloggosfären har Patrick skrivit väl om Reinfeldt och Kosovo.

För den som har tid finns också Maciej Zarembas artikelserie i DN, Koloni Kosovo.

Om Kosovo och suveränitetsprincipen

Även om den Kosvoalbanske premiärministern Hashim Thaci ännu inte vill ge något besked om självständighet är det väl bara en fråga om dagar innan en sådan deklaration kommer.

Jag har diskuterat frågan tidigare - bland annat i anslutning till vad Malcolm Dixelius och Richard Swartz har skrivit i frågan - och i en kommentar till posten Om Kosovos självständighet och etnisk rensning har signaturen Anonym statsvetare, möjligen som en kritik av vad jag skrivit, ondgjort sig över de serbiska suveränitetsanspråken:

"Det är ännu mer skrattretande när jag läser dåliga Suveränitetsargument! Vi har passerat den perioden då suveräniteten var absolut. Det finns ett högre värde och den kallas för Mänskliga Rättigheter. Suveräniteten är viktig, och den bör respekteras i allra högsta grad, men aldrig i bekostnad av mänskliga rättigheter."

Genom sina övergrepp på den albanska befolkningsgruppen har Serbien - alternativt serberna - förverkat sin rätt till Kosovo, menar signetären.

I princip skulle jag kunna hålla med. Även om jag hellre hade sett att den gamla FN-deklarationen ersattes med en deklaration om mänskliga skyldigheter, så menar nog också jag att de mänskliga rättigheterna ska gå före folkrätten och suveränitetsprincipen.

Problemet är att Anonym statsvetare i någon mån argumenterar mot sig själv, eftersom det i hennes/hans inlägg är rätt tydligt att Kosovos rätt till suveränitet sätts över den serbiska minoritetens mänskliga rättigheter. Innan denna folkgrupps rättigheter är fullt garanterade kommer jag fortsätta hävda att Kosovos självständighet är en dålig idé.

En klok politik i en glömsk värld

Är det något världen borde ha lärt sig av Jugoslaviens blodiga sammanbrott på 1990-talet, så är det att frihetslängtan inte alltid är vacker. Vi borde också ha lärt oss att det kan vara katastrofalt att erkänna självständighet för etniskt definierade regioner - hur behjärtansvärt det än kan tyckas för stunden.

Med tanke på detta är det klokt att Sverige bromsar stormakter i EU i Kosovofrågan, eller åtminstone försöker.

Jag antar att Kosovos självständighet är en tidsfråga. Men det finns ingen anledning att forcera frågan. Tvärtom - till och med bibehållande av ett outhärdligt status quo är bättre än ett nytt blodbad på Balkan.

Richard Swartz om Kosovo

Med anledning av presidentvalet i Serbien skriver Richard Swartz om Kosovokonflikten i dagens understreckare, och belyser frågan från tre håll.

Först den serbiska där "känslor av oförståelse" blandas med "aggression, självmedlidande med trots, självupptagenhet med utfall mot omvärlden, allt i avsikt att hålla den egna självbilden oföränderligt intakt"; sedan den albanska, vars "politik i Kosovo för första gången sedan 1945 domineras av en ung generation som med vapen i hand försvarat sitt land och samtidigt befriat sig också från en äldre generations pragmatiska, patriarkaliska ledarskap" - och därmed också från dess åtminstone potentiella öppenhet för politiska kompromisser. Slutligen den europeiska gemenskapens synvinkel, där de agerande ända tills nu, då det kan vara försent, tycks ha undgått att begripa frågans komplexitet:

"[Kosovokonflikten] är den sista olösta konflikten på Balkan av verklig betydelse, med potential att förvandla regionen till en oroshärd igen, och det måste sägas att en lösning av den är mycket avlägsen och rentav svår att föreställa sig."

Om Kosovos självständighet och etnisk rensning

Malcolm Dixelius skriver i dagens SvD en läsvärd debattartikel om frågan om Kosovos självständighet. Med de gängse pro-argumenten i bakhuvudet - Kosovos befolkning bör ha suveränitet att själva bestämma över sin nationstillhörighet, Serbiens anspråk är ideologiskt dunkla och Rysslands stöd för Serbiens linje speglar bara rädsla för egna självständighets-rörelser - slår han fast att ett helt självständigt Kosovo inte är någon bra idé.

"Serbiens uttalade vilja att ge Kosovo vidgad självständighet [inom ramen för den serbiska staten] måste prövas till det yttersta. I Belgrad finns en betydande rädsla för att ett självständigt Kosovo inte klarar av säkerheten för de serber som fortfarande bor där. Än mindre för dem som flydde området under inbördeskriget och vill tillbaka. Idag kan Kosovos regering inte klara den uppgiften utan FN-trupper. Det betyder i princip att regeringen inte kontrollerar sitt eget territorium och sin egen befolkning. Då borde inte självständighet stå på dagordningen."

Det har varit alltför lätt för omvärlden att dela in serberna och kosovoalbanerna i orsaksmänniskor och verkansmänniskor, förövare och offer. Men etnisk rensning är etnisk rensning, vem som än begår den. Europa behöver inte mer chauvinistisk nationalism, vare sig serbisk eller kosovoalbansk, vilket riskerar att bli resultatet.

Kompromissen och strävan till samexistens måste ha företräde, också framför viljan hos en majoritet av Kosovos befolkning.

Läs också Richard Schwartz analys, Kosovo arena för stormaktspolitik.