Ramelska reminiscenser...

...kan med anledning av den store baronens bortgång åter höras i radioapparaten. Hursa!?

En god ledare

Min misstro mot politiska budskap gör att jag sällan läser tidningsledare, annat än i underhållande syfte. Men idag har Per Gudmundsson på SvD skrivit en läsvärd, nyanserad och analyserande text om integrationspolitik, som en kommentar till Robert D. Putnams Skytteanska föreläsning, "E Pluribus Unum: Diversity and Community in the Twenty-first Century."

Putnams föreläsning finns att läsa här.

Däremot borde SvD:s nattchef tas rejält i örat. Dagens vänsterkryss i papperstidningen var riktigt osmakligt, snaskigt och spekulativt. Skämmes!

En sorgens dag

Det har väl knappast undgått någon att friherre - i ordets samtliga bemärkelser - Povel Ramel har gått ur tiden. Det borde kanske inte vara ledsamt när en gammal människa dör, men Povel var verkligen så unik att jag trots allt fäller en tår och höjer ett glas till hans minne.

Att personer ger upphov till substantiv är inte helt ovanligt, men personrelaterade verb är desto mer sällsynta. Min far har berättat hur han och hans syskon och vänner brukade samlas i hemmet i Saltsjö-Dufnäs på 50-talet för att "Povla" - vid radion eller farfars gamla stenkakespelare.

Det fanns äkta magi i tonerna och i orden, magi som höll när jag som liten fick höra samma gamla stenkakor, och som fortfarande håller. Karl'n var verkligen infernaliskt rolig, och vi lär inte se hans like igen, någonsin.