Den ständige åter på banan

Peter Englunds akademiblogg är äntligen igång. Återstår bara att finna tid att läsa.

Nyheter för Mumindalen med omnejd

SvD:s seriesida har länge varit på dekis. Det bär emot att säga det, men DN har på denna punkt alltid varit överlägsen och tagit seriemediet på större allvar.

Nu ska det tydligen bli ändring. Det blir fyra dagliga strippar, varav en blir vikt åt Tove Janssons klassiska Muminserie. Hurrom säger jag, men blir genast lite bekymrad. För i ärlighetens namn var det inte Tove Jansson, utan hennes bror Lars som gjorde Muminserien till ett komiskt mästerverk som fortfarande står sig. Det är synd att han aldrig får det erkännande hans verk förtjänar.

Tydligen ska också Fantomen publiceras på daglig basis, en nyhet av kanske lite mer tveksamt värde. Det ska i och för sig sägas att seriens upplägg, med en maskerad hämnare vars kall går i arv är rätt originellt jämfört med andra superhjälteserier. Dessvärre har inte denna originalidé förvaltats särskilt bra, ens av sin egen upphovsman. Det var väl bara i den svenska serietidningsversionen som serien lyfte något under 70-talet, i synnerhet när Janne Lundström hoppade in som manusförfattare.

Att Fantomen kallades Dragos när SvD introducerade serien i Sverige på 40-talet beror troligen på en sammanblandning med hypnotisören Mandrake, som kallades just Dragos i danska tidningar. Jag antar att Mandrake, uttalat på danska (mändrääge) inte lät tillräckligt mystiskt; se Hans Sidén, "Så gick det när Fantomen blev Dragos", Göteborgs-Posten 25 november 2006.

Sex ord i väntan på domedagen

Erika Brundin, planeringschef på Svenska kyrkan, har lyckats med konststycket att i sex ord sammanfatta precis hur djup Svenska kyrkans kris är:

"det är inte ragnarök som väntar"

För det första har vi förnekelsen, för det andra tendensen att betrakta medlemstappet och den sviktande ekonomin som det stora problemet, och inte som symptom på, för det tredje, den identitetslöshet som får kyrkans företrädare att gå till de nordiska gudasagorna för att finna de rätta eskatologiska uttrycken...

Glad Epifania!

Avhandlingsskrivande och föräldraledighet håller på att göra denna blogg till ett forum för käcka helgdagshälsningar. Här är ytterligare en, dagen till ära, med en känd hymn från Piae Cantiones som förknippas med Epifania eller trettondagstiden:

Ett par fromma vänner har för övrigt diskuterat huruvida man får ha mer än en adventsstjärna i huset, i den händelse de vise männen skulle gå vilse. Det får man: om vi betraktar bibelns magoi eller de österländska stjärntydarna som mer än mytiska figurer, påhittade av matteusevangeliets författare,* bör den stjärna de tolkat som ett tecken på judakonungens födelse rimligtvis ha varit en konjunktion av flera planeter.

Nedan ytterligare en hymn i trettondagstid som jag intimt förknippar med Cambridge och församlingen i Little St. Mary, Worship the Lord in the Beauty of Holiness. Likt en Pavlovsk hund känner jag rökelsedoft varje gång jag hör den...

*Att vi inte helt kan avfärda de vise männen som en myt beror ironiskt nog på att evangeliets författare har så extremt vaga begrepp om astrologi. Han rapporterar uppenbarligen om existerande föreställningar som han inte begrep sig på. Att det sedan kanske inte dök upp tre stjärntydare i just Betlehem runt år 7 f.Kr må vara en annan historia.