SvD gräver sin egen grav

Kortsiktigt, korttänkt och dumsnålt. Vad av förklaringar och floskler om bibehållen kvalitet som än trumpetas ut, kan det inte inte dölja faktum. SvD slaktar redaktionerna och hoppas att det inte kommer att märkas. Sedan försöker kulturchefen avfärda kritiken och lyckas samtidigt förolämpa sina läsare genom att referera till de oroliga rösterna som "gråterskorna i spalterna och på Twitter".

SvD kommer inte lyckas komma ur sin kris på detta sätt. Givetvis måste en tidning kunna spara när ekonomin går knackigt - men allt förnuft säger att redaktionerna är den absolut sista posten att skära i. Att göra det är ett säkert sätt att göra sig av med de läsare och annonsörer tidningen så desperat behöver.

Om en död monark

Richard III (1452-1485), 1500-talskopia efter äldre porträtt

Richard III:s kvarlevor kan ha hittats, rapporteras det från Leicester - eller i alla fall kvarlevor av en man som dött en våldsam död, och som begravts på en plats där det påståtts att Richards kropp hamnat sedan hans grav förstörts under reformationen. Skelettet visar också tecken på skolios vilket stämmer överens med rapporter om att kungens ena axel varit högre än den andra - alltså ursprunget till myten om hans puckelryggighet.

För en historiker som gör sitt bästa för att distansera sig från notoriskt osäkra medeltida källor kan det kännas en aning besvärande. Fyndet stämmer nästan för bra med de gamla krönikorna för att vara autentiskt.

Fast det återstår förstås att likt Josephine Tey försöka bevisa eller motbevisa Richards delaktighet i mordet på hans brorsöner - även om den frågan ur en strikt historievetenskaplig synvinkel inte är särskilt relevant.

Klart är att synen på hans påstått tyranniska styre skiljde sig mellan olika regioner. I norra England, där han styrt som brodern Edward IV:s handgångne man sedan tidigt 1470-tal, hade han ett starkt stöd - eller som magistraten i York noterade efter budet om hans död:

King Richard, late mercifully reigning upon us, was, through great treason ... pitiously slain and murdered, to the great heavyness of this city ...

(Cit. Robert Davies, Extracts from the Municipal Records of the City of York, during the Reigns of Edward IV. Edward V. and Richard III., Dursley 1976 s. 218.)