Jag brukar försöka hålla biblioteket fritt från politik, men idag har jag drabbats av en undran. Finns det någon som tror att Marita Ulvskog skulle ha föreslagit kortare mandatperioder om Partiet hade suttit kvar efter valet?
Jag brukar försöka hålla biblioteket fritt från politik, men idag har jag drabbats av en undran. Finns det någon som tror att Marita Ulvskog skulle ha föreslagit kortare mandatperioder om Partiet hade suttit kvar efter valet?
6 kommentarer:
Om partiet innehaft regeringsmakten så skulle hon kanske inte lagt förslaget. Men jag antar att hon hade stött det, om det varit på tapeten.
Men politikens irrgångar är det svårt att hitta rätt i. Så mycket handlar om att tycka vid rätt tillfälle snarare än att tycka rätt.
Saken är väl snarast den att fru Ulvskog är av den uppfattningen att allt som inte kan hänföras till hennes eget parti eller möjligen till stödpartierna av nödvändighet är av ondo. Om människor nu röstat på moderaterna, Gud förbjude, så måste de ha blivit förledda - att de har tänkt själva och gjort ett fritt val kan givetvis inte vara fallet. Det är därför fru Ulvskogs plikt att rädda undersåtarna - förlåt, medborgarna - från ett fyraårigt tyranni innan de rättmätiga ledarna kan återställa ordningen.
Observera att detta inte är ett angrepp på fru Ulvskogs parti - jag har stor respekt för många av hennes partikamrater - utan ett elakt personangrepp på henne själv. Det är något hos henne som får alla mina varningsklockor att ringa, och ett begrepp börjar virvla om i hjärnan: "Politisk komissarie"
"Det är demokrati så länge folk röstar på oss" tycks hon säga. "Röstar folk inte på oss är det inte längre demokrati."
Lars Stjernqvist, den förre partisekreteraren (som jag hade ett elände att minnas namnet på) ansåg sig vara nödgad att ställa upp i kyrkovalet för att värna demokratin. Värna, eftersom han ansåg att det fanns bekännelsetrogna grupper (bl.a. de högkyrkliga) som hade en annan agenda än den socialdemokratiska.
Det fenomen du pekar på är förmodligen vida spritt hos medlemmar i det parti som ohotat innehaft regeringsmakten under så lång tid.
Men man ska ju tro folk om gott. Därför tror jag (utan att veta, naturligtvis) att M Ulvskog inte klätt sig i fårakläder. Utan att hon faktiskt tror på sin idé.
(Å andra sidan hade hon knappast väckt förslaget om det hade gått några procent bättre.)
Visst tror hon på sin idé - det är just det som får varningsklockorna att ringa...
Sedan finns det en annan aspekt. Maktaspekten. Människor som söker sig till makten och sedemera sitter på densamma, ska ma alltid vara skeptisk mot.
"Sätt icke din tro till furstar", eller vad är det Skriften säger?
Skicka en kommentar