En utmärkt idé - med reservation

Även om de teoretiska kraven ska sänkas för gymnasister med praktisk inriktning, ska tydligen historieämnet bli obligatoriskt kärnämne i hela gymnasieskolan, rapporterar SvD och DN.

Utbildningsminister Jan Björklund har enligt SvD reagerat på att historieämnet i svensk utbildningspolitik under efterkrigstiden har behandlats "som något katten har släpat in. I läroplan efter läroplan har ämnet bara krympt. Det är inte acceptabelt."

Björklund fortsätter alltså sin kamp för historieämnet i skolan som jag tidigare skrivit om i posten Om skolpolitik och bildning, men nu på gymnasienivå.

Till och med oppositionen tycks hålla med om att uppgraderingen av historieämnet är en bra idé: Vänsterpartiets Rossana Dinamarca säger till SvD att "Det är väldigt, väldigt viktigt att man känner till sin historia. Det här är också viktigt för att skolan ska kunna uppfylla sitt uppdrag att eleverna ska bli aktiva samhällsmedborgare".

Som historiker borde jag ju vara glad - men jag har ändå vissa reservationer. Att ämnet blir obligatoriskt beghöver ju inte betyda att det får särskilt många fler timmar. Och om timantalet utvidgas, varifrån ska då de tas?

Jag vet ju vilket ämne jag själv skulle vilja dra ner på. Samhällskunskapen har tagit, och tar fortfarande oproportionerligt stor plats i schemat och borde i stället jämkas tätare samman med historieämnet för att på så sätt kunna ge fördjupande perspektiv på förståelsen av den moderna världen.

Men historieämnet kan genom sin perspektivförskjutning också tillföra något annat än den enkla, nutidstillvända applicering som Rossana Dinamarca efterlyser. Historien ska också läsas för sin egen skull, och visa på att det förflutna inte ska ses som prototypen för det moderna samhället. Vi måste komma ihåg att det förflutna också var annorlunda.

Biblioteket utvidgas

Allegori med vädersolsfenomenet över Stockholm 1535, kopparstick av Jacob Matham, Haarlem c. 1599

Det var stor bokrea igår - Kungl. Vitterhetsakademien och Riksantikvarieämbetet sålde ut delar av sina boklager inför flytt till Gotland. I obegränsat antal kunde den lärdomstörstande plocka på sig böcker i skilda ämnen - i entren delades plastkassar ut, som sedan kunde fyllas till priset av femtio kronor per kasse. Köerna blev snabbt långa.

I trängseln såg jag flera antikvariatshandlare som arbetade likt hamstrar, ivriga att fylla ut sina bestånd. Det är inte utan att jag undrar till vilken nytta: på det hela taget måste gårdagens händelse ha inneburit, om inte en dumpning av priserna, så åtminstone en kraftig minskad efterfrågan på vissa titlar i Stockholmsområdet.

Nu hade titlarna i och för sig rätt begränsad läsekrets: heliga Birgittas uppenbarelser i vetenskapliga latinska utgåvor, och delar av Axel Oxentstiernas skrifter och brevväxling i häftade, oskurna volymer borde bara tilltala entusiastiska dårar eller bokhylleskrytare med stående nota hos bokbindaren. Men söker man dessa böcker på antikvariat kan de betinga en god slant

Själv inskränkte jag mig till fem volymer av rikskanslerns brevväxling: hans egna brev mellan åren 1606-1630, och "Brev från andlige och lärde" som jag använder i min avhandling.

Men jag hittade också en riktig pärla: konstvetaren Kjell Boströms 1958 postumt utgivna undersökning av ett holländskt kopparstick från 1500-talets sista år, med en gåtfull allegori över vädersolsfenomenet över Stockholm 1535 - det som Olaus Petri lät avmåla på Vädersolstavlan.

Vädersolstavlan - den tavla vi kan beskåda idag är en kopia från 1636.

Boström visar hur Mathams kopparstick troligen beställts av en landsflyktig svensk anhängare till kung Sigismund, och hur vädersolsfenomenet 64 år tidigare tolkas som ett förebud om hur kungens fiender ska drabbas av Guds straff. Likt Visheten i Ordspråksbokens åttonde kapitel, står den sedan länge döde Olaus Petri i stadens port och varnar de nederländska furstarna för att sluta förbund med den svenske usurpatorn, hertig Karl.

Alla slutsatser i texten är kanske inte alldeles välgrundade, men det är trist att Boströms undersökning inte uppmärksammades mer i svensk idé- och kulturhistorisk forskning på sin tid.

Den visar fortfarande på en fascinerande, religiös och filosofisk tankevärld som skiljer sig från vår, och den visar, om än outtalat, på hur svenska lärde under 1500- och 1600-talen rörde sig i en intellektuell miljö med vida gränser - bokstavligen, då de var tvungna att söka sig utomlands för att överhuvudtaget få någon högre bildning, men också andligen. Under det latinska språkets skydd kunde diskussioner föras relativt fritt, mer eller mindre oberoende av de tvingande konfessionella hänsyn som annars togs inom den framväxande enhetsstatens ram.

Kopparstickets beställare - som Boström med viss tvekan försöker identifiera som Sylvester Johannis Phrygius, latinpoet, präst och blivande superintendent i Göteborg - har troligtvis studerat i såväl Tyskland som Nederländerna. Han har sett den konfessionella inskränktheten vid de strikt lutherska högskolorna, men också den något mer öppna miljön i de nederländska städerna.

Själv troligtvis lutheran har han beställt ett kopparstick av en katolsk konsthantverkare, ett kopparstick, vars budskap om lojalitet mot en katolsk kung var riktat till huvudsakligen reformerta holländare. 1500- och 1600-talens konfessionella gränser var aldrig så absoluta som historieskrivningen fått oss att tro.

Nu börjar det bli riktigt otäckt

Jan och Maria Berglin har uppenbarligen inte bara en egen underrättelsetjänst. De har en spionkamera också - i vårt vardagsrum:

Genierna på Telia

... lyckades med operationen, för nu har vi fått tillbaka bredbandet - Hurra!

Men tyvärr dog patienten. Telefonen är stendöd.

Från linje

... eller offline som man säger på svengalesiska. Vi har flyttat och fått tjall på linjen med Telia, och därför ingen bredbandsuppkoppling. Det lär dröja en vecka till innan jag får möjlighet att blogga från min egen ägandes dator.