Först den serbiska där "känslor av oförståelse" blandas med "aggression, självmedlidande med trots, självupptagenhet med utfall mot omvärlden, allt i avsikt att hålla den egna självbilden oföränderligt intakt"; sedan den albanska, vars "politik i Kosovo för första gången sedan 1945 domineras av en ung generation som med vapen i hand försvarat sitt land och samtidigt befriat sig också från en äldre generations pragmatiska, patriarkaliska ledarskap" - och därmed också från dess åtminstone potentiella öppenhet för politiska kompromisser. Slutligen den europeiska gemenskapens synvinkel, där de agerande ända tills nu, då det kan vara försent, tycks ha undgått att begripa frågans komplexitet:
"[Kosovokonflikten] är den sista olösta konflikten på Balkan av verklig betydelse, med potential att förvandla regionen till en oroshärd igen, och det måste sägas att en lösning av den är mycket avlägsen och rentav svår att föreställa sig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar