Bland dem som kommenterat 'humanisternas' utspel i DN igår återfinns Göran Rosenberg. Delvis gör han det som en fortsättning på en debatt han fört i samma tidning, och frågan han ställt där är om 'humanisternas' tro är värd den miljonkampanj som ska sprida det glada budskapet.
Det är relevant och skarp kritik, i synnerhet när han visar på 'humanisternas' självrättfärdighet och blinda tro på sina egna sanningar, och att det de angriper under den övergripande termen 'religion' är en skenbild, präglad av förutfattade meningar och okunskap.
Som den bekännande varelse jag själv är har jag ändå alltid betraktat ateismen i sig som en intellektuellt hederlig ståndpunkt. 'Humanisternas' argumentation gör snarast att jag börjar ompröva den inställningen, och Rosenberg visar på punkt efter punkt varför jag faktiskt kommer på mig själv med att skämmas å 'humanisternas' vägnar.
Däremot går Rosenberg i mitt tycke alltför långt i sitt misstänkliggörande av kampanjen Gud finns nog inte. Till och med jag inser att syftet att ställa korset i den svenska flaggan mot Davidsstjärnan och Halvmånen är att visa på hur den religiösa dimensionen fortfarande genomsyrar det svenska samhället. Jag kan till och med finna det en aning välfunnet, även om jag tror att 'humanisternas' farhågor för framtiden för 'det sekulära samhället' är rejält överdrivna.
Men Rosenberg får också kritik av sina debattmotståndare när han påpekar att ateismen - åtminstone i 'humanisternas' tappning är en form av religiös tro. Få saker brukar göra ateister så upprörda (även om undertecknarna av DN-utspelet i vissa ordvändningar tycks vilja vigga pengar till det egna trossamfundet), och ett ofta upprepat motargument är att om ateismen är en religion, så är det en hobby att inte samla frimärken.
Det är onekligen en slagkraftig formulering. Problemet är bara att jämförelsen haltar.
Det finns mig veterligt ingen som grundar föreningar med syfte att motarbeta filateli, eller som upplåter sin fritid till att dagligen och stundligen peka på filatelins oförnuftiga karaktär och frimärkssamlandets skadliga inverkan på lättlurade, oupplysta människor. Hade det funnits, skulle detta beteende nog kunna definieras som en hobby, eller åtminstone som ett fritidsintresse.
3 kommentarer:
"Det finns mig veterligt ingen som grundar föreningar med syfte att motarbeta filateli, eller som upplåter sin fritid till att dagligen och stundligen peka på filatelins oförnuftiga karaktär och frimärkssamlandets skadliga inverkan på lättlurade, oupplysta människor. Hade det funnits, skulle detta beteende nog kunna definieras som en hobby, eller åtminstone som ett fritidsintresse."
Ok, så då är alltså även humanisternas verksamhet ett fritidsintresse (i kraft av dess nitiska angrepp på oförnuft etc.). Men frågan var ju om ateismen är att räkna som en tro, och om detta säger din analogi väldigt lite, såvida du inte menar att det som definierar "fritidsintresse" också definierar "tro".
Hej Gluemoae, välkommen till biblioteket!
Tja, i vilket fall grundar de ett samfund som tar ställning och fastställer dogmer i religiösa, eller åtminstone religionsfilosofiska frågor. Och bara det faktum att 'humanisterna' tycks vilja eftersträva likaberättigande för sitt eget samfund gentemot de organiserade religiösa samfunden pekar onekligen på vissa likheter (fast när det gäller 'humanisterna' börjar jag undra om det inte snarare rör sig om en sekt än om ett organiserat religiöst samfund).
... alltså; ateismen innebär ett ställningstagande och uttrycker en "tro" i relation till religiösa frågor. Huruvida detta gör ateismen till religion eller inte beror snarast på hur man definierar begreppet religion.
Att ateister inte tror på Gud har mindre med saken att göra. Inte heller jag tror på den gud som de flesta ateister förnekar.
Skicka en kommentar