YouTube är, som jag nämnt förr, en extremt farlig plats - det är så förrädiskt lätt att försjunka i gamla klipp, klicka fram till något helt annat, få en påminnelse om någon låt man hört, göra en ny sökning ... och så har ytterligare en timma gått.
Här en gammal tv-inspelning av en riktig favorit från mina sena tonår: Lars Demian och "På den andra sidan" från debutalbumet Pank.
Jag har knappt hört något av Demian sedan tidigt 90-tal. Då flödade hans texter av bohemeri och poetiska drömmar (och inte så lite spritromantik) som tilltalade mitt gymnasisthjärta - lite som Bruno K. Öijer, men utan pretentionerna och med en satirisk udd och en viss självdistans. Musiken var en blandning av kabaret, visa och kletzmerbetonad jazz. Tom Waits kunde helt klart märkas som en inspirationskälla.
Jag slutade lyssna på Lars Demian ungefär samtidigt som jag upphörde att vara tonåring - vid sådär en tjugofem års ålder med andra ord. En intervju jag såg bidrog också till att jag tappade intresset, eftersom han gav uttryck för en politisk naivitet och ett andligt flummeri som jag inte riktigt kunde förlika mig med, och som då och då trängde igenom hans texter. Musiken kunde också bli en aning enformig, eftersom dess första och egentligen enda uppgift var att bära texterna.
Men texten är som bekant ofta större än sin författare, och "På den andra sidan" gillar jag fortfarande. I viss mån beror det på att den påminner mig om min favoritpsalm, Abide with me, både i musik och i tematik. Jag inbillar mig att det är medvetet: på skivan ackompanjeras den i vilket fall med brass och virveltrumma, just på det sätt jag själv vill ha Abide with me på min begravning när den dagen kommer.
I versionen ovan får vi klara oss utan detta, och den ger mig inte heller riktigt samma gåshudskänsla som på skivan - men den funkar fortfarande. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar