Wikander i bloggosfären

Eftersom jag ännu inte har haft tid att läsa Ola Wikanders böcker, får jag nöja mig med att läsa hans blogg Ur språkens tunnlar, numera insorterad i bibliotekets länklista.

Nu har jag inte tid att blogga heller: jag måste förbereda mig för detta.

Den ständige åter på banan

Peter Englunds akademiblogg är äntligen igång. Återstår bara att finna tid att läsa.

Nyheter för Mumindalen med omnejd

SvD:s seriesida har länge varit på dekis. Det bär emot att säga det, men DN har på denna punkt alltid varit överlägsen och tagit seriemediet på större allvar.

Nu ska det tydligen bli ändring. Det blir fyra dagliga strippar, varav en blir vikt åt Tove Janssons klassiska Muminserie. Hurrom säger jag, men blir genast lite bekymrad. För i ärlighetens namn var det inte Tove Jansson, utan hennes bror Lars som gjorde Muminserien till ett komiskt mästerverk som fortfarande står sig. Det är synd att han aldrig får det erkännande hans verk förtjänar.

Tydligen ska också Fantomen publiceras på daglig basis, en nyhet av kanske lite mer tveksamt värde. Det ska i och för sig sägas att seriens upplägg, med en maskerad hämnare vars kall går i arv är rätt originellt jämfört med andra superhjälteserier. Dessvärre har inte denna originalidé förvaltats särskilt bra, ens av sin egen upphovsman. Det var väl bara i den svenska serietidningsversionen som serien lyfte något under 70-talet, i synnerhet när Janne Lundström hoppade in som manusförfattare.

Att Fantomen kallades Dragos när SvD introducerade serien i Sverige på 40-talet beror troligen på en sammanblandning med hypnotisören Mandrake, som kallades just Dragos i danska tidningar. Jag antar att Mandrake, uttalat på danska (mändrääge) inte lät tillräckligt mystiskt; se Hans Sidén, "Så gick det när Fantomen blev Dragos", Göteborgs-Posten 25 november 2006.

Sex ord i väntan på domedagen

Erika Brundin, planeringschef på Svenska kyrkan, har lyckats med konststycket att i sex ord sammanfatta precis hur djup Svenska kyrkans kris är:

"det är inte ragnarök som väntar"

För det första har vi förnekelsen, för det andra tendensen att betrakta medlemstappet och den sviktande ekonomin som det stora problemet, och inte som symptom på, för det tredje, den identitetslöshet som får kyrkans företrädare att gå till de nordiska gudasagorna för att finna de rätta eskatologiska uttrycken...

Glad Epifania!

Avhandlingsskrivande och föräldraledighet håller på att göra denna blogg till ett forum för käcka helgdagshälsningar. Här är ytterligare en, dagen till ära, med en känd hymn från Piae Cantiones som förknippas med Epifania eller trettondagstiden:

Ett par fromma vänner har för övrigt diskuterat huruvida man får ha mer än en adventsstjärna i huset, i den händelse de vise männen skulle gå vilse. Det får man: om vi betraktar bibelns magoi eller de österländska stjärntydarna som mer än mytiska figurer, påhittade av matteusevangeliets författare,* bör den stjärna de tolkat som ett tecken på judakonungens födelse rimligtvis ha varit en konjunktion av flera planeter.

Nedan ytterligare en hymn i trettondagstid som jag intimt förknippar med Cambridge och församlingen i Little St. Mary, Worship the Lord in the Beauty of Holiness. Likt en Pavlovsk hund känner jag rökelsedoft varje gång jag hör den...

*Att vi inte helt kan avfärda de vise männen som en myt beror ironiskt nog på att evangeliets författare har så extremt vaga begrepp om astrologi. Han rapporterar uppenbarligen om existerande föreställningar som han inte begrep sig på. Att det sedan kanske inte dök upp tre stjärntydare i just Betlehem runt år 7 f.Kr må vara en annan historia.

God Jul!

Goda bloggnyheter

... är att den ständige åter ska börja blogga, nu i tjänsten.

Nessliska iakttagelser

David Nessle - The pun is mightier than the word är ytterligare en blogg jag stött på mer eller mindre av en slump och som nu införlivas i länklistan. Riktigt kul att se att David Nessle, som jag tidigare bara kände till som en rätt fyndig serietecknare, också är en alldeles lysande (om än sparsmakad) bloggare.

Tankar när tystnaden infaller

... och dottern äntligen somnat: hur 17 kan en liten varelse på tio månader, som endast har tre tänder, lyckas med konststycket att bita sig i tungan?

En Sjöbergsk eloge till Edward Blom

Efter att ha beskådat best-of avsnittet av Edward Bloms gästabud - en fullständig orgie i fet mat, gott öl, vin och snaps - är det inte utan att jag i all välmening börjar bekymra mig något över Hr. Bloms lever- och kolestreolvärden. Men jag söker tröst, också för egen del, i den ordination läkaren en gång gav Birger Sjöberg:

"Vi får försöka att börja och röka.
En konjak på morgonen helst, om det går!
Suparnas kvantum vi strax måste öka,
och punschen bör kylas till frostig den står!
Det blir väl bra? -Ja!
-Utmärkt, vasa? -Ja!
Sådan en doktorn ska mänskorna ha ...
Ståtlig han stiger mot dörren. Jag tiger,
och bugar mig djupt för min doktor i da'!"

Nedan den enda version av Birger Sjöbergs 'Hos min doktor' som jag funnit på YouTube. Den gör sig inte riktigt i vokalversion. Det ska vara gitarr.

Hos min Doktor - Boice

Uppdatering 12/12: Efter att Hr. Blom, med föredömligt gott humör har påpekat det potentiellt integritetskränkande i att offentligt kommentera andra personers hälsotillstånd, bör jag nog förtydliga att mitt intryck i hög grad kommer sig av själva upplägget av best-of avsnittet - det vill säga det faktum att flera veckors matlagning, ätande samt drickande komprimerats till en normal programtid.

Om Tom Waits

Tom Waits fyller tydligen 60 denna dag. Det förtjänar att uppmärksammas, även på denna blogg. Få moderna artister har som Tom Waits kunnat vara så särpräglat egensinniga och samtidigt kunnat slå så stort.

'Chocolate Jesus' från albumet Mule Variations, där Tom Waits visar vilken stor bluessångare han är:


'In The Neighbourhood' - vardagliga iakttagelser med musik som skulle kunna ackompanjera ett muntert begravningståg, eller som i videon, en dårarnas stillsamma karneval.


'I Hope That I Don't Fall in Love With You' - från debutskivan Closing Time. Sentimentalt och spritromantiskt, visst. Men Tom Waits kommer undan med det:


'What's He Building in There': en paranoid granne resonerar...


'Poor Edward' - en gammal och förmodligen helt fiktiv tidningsskröna om den olycklige Edward Mordake; här är historien - som speglar Tom Waits fascination för det förvridna - inbyggd i föreställningen Alice, en närmast gotisk mardrömsversion av Alice i underlandet :

Om fenomenet Edward Blom

Bliden är lånad fårn Johan Wanloos Blorg

Igår kom hustrun hem sent, och jag blev avbruten i mitt avhandlingsskrivande eftersom hon ville kolla upp den bekanta Fejan. Lat som jag är satte jag mig inte att läsa eller gjorde något annat nyttigt, utan kastade mig i soffan och slog på TV:n - och fastnade framför sista avsnittet av Edward Bloms Gästabud på TV8.

Så bisarrt, men så fantastiskt roligt! Det är matkultur på fullt allvar, med historiska tillbakablickar och studiebesök hos getostfabrikanter, korvstoppning och brännvinsblandning från grunden - och hela tiden är det med det anekdotiska anslag som är så befriande fånigt, studentikost och extremt roligt. Och kanske en aning lärorikt.Och vad gör det att hr. Bloms sidekick Jan-Öjvind Swahn - med ålderns rätt - slumrar till mellan varven, när man i de vakna stunderna får ta del av hans visdomsord om brännvinsbordets och snapsarnas historia?

Uppdatering:
Och vad blir kontentan av hela det är inlägget? Jo detta: bara det faktum att en person som Hr. Blom kan få ett sådant utrymme och dessutom bli ett reellt fenomen, visar att medieklimatet i det här landet inte är fullt så illa som jag hade trott.

Edward Blom har även en blogg, som numera ingår i bibliotekets länklista.

Glad Advent!

Om att förutspå apokalypsen

Redan den gamle Västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius - som levde i stark förvissning om att domedagen var nära förestående - insåg att det var något fel med alla kronologiska, exegetiska och astrologiska uträkningar som cirkulerade i hans samtid om när världens ände skulle infalla.

I sin predikan för andra advent 1622 skriver han: "Hava för den skuld farit vill alla de som av förvetenhet velat uträkna år eller tid ... Så som för några hundrade år sedan Arnoldus de Villa Nova haver menat domen skulle komma igen anno 1345; Abraham Judaeus Astrologus haver menat anno 1465; Johannes Regiomontanus anno 1588. Sigfridus Aronus Forsius detta år."

Så, med anledning av en nyligen timad premiär, undrar jag lite förslött varför just Maya skulle ha lyckats förutsäga världens undergång, när alla andra försök som gjorts genom historien har slagit fel?

Fast å andra sidan kunde kardinalen Pierre d'Ailly i början av 1400-talet slå fast med astrologiska uträkningar att Antikrist skulle uppenbaras år 1789. Den kontrarevolutionärt lagde skulle här kunna se ett samband...

Mer Euskefeurat ...

Bonden och Björn' - En sång om styrka, hjältemod och relativa sanningar:


En fri man - enligt mellansnacket byggt på en sann historia. Nå, en liknande episod har återberättats av Torgny Lindgren i novellen Vattnet:


Till Elias - en lite oväntad visa för att vara gjord av Pitegycklarna och en riktigt, riktigt tragisk historia: