Stockholm, jag måste lämna dig

Förutom att begränsa aktiviteten på bloggen har flytt till sydligare breddgrader gjort att jag genomgått en metamorfos från stockholmare till skåning - i vilket fall folkbokföringsmässigt. Så, som en hälsning till alla andra migranter är här ett stycke renässansmusik på just detta tema, signerat Heinrich Isaac (c. 1450-1517) - Innsbruck ich muss dich lassen i två sättningar, först instrumentalt med soloröst:

... och sedan polyfont i King's Singers tappning:


Innsbruck, ich muss dich lassen,
ich fahr dahin mein Strassen,
in fremde Land dahin.
Mein Freud is mir genommen,
die ich nit weiss bekommen
wo ich im Elend bin.

Gross Leid muss ich jetzt tragen,
das ich allein tu klagen
dem liebsten Buhlen mein.
Ach Lieb, nun lass mich Armen
im Herzen dein erbarmen,
dass ich muss dannen sein.

Mein Trost ob allen Weiben,
dein tu ich ewig bleiben,
stet treu, der Ehren fromm.
Nun muss dich Gott bewahren,
in aller Tugend sparen,
bis dass ich wiederkomm.

Med anledning av ett nyligen timat gripande

Egentligen är historien enbart tragisk. Men detta var ändå rätt kul: Mehdi Ghezali och Bayes teorem

Till minne av Derek Bentley

Med anledning av min post om Albert Pierrepoint och dödsstraffets etik: Elvis Costello och "Let him dangle" om Derek Bentley som nitton år gammal hängdes för mord 1953, trots att han själv inte höll i vapnet.

Hans bödel hette Albert Pierrepoint.

Povel i biktstolen

Min käre kusin Mikael påpekar i en kommentar till en uråldrig post, att Povel Ramel visst kunde vara elak - riktigt elak. Och jodå, när Snoddas-plågan drog över Sverige arla i urtid och "Flottarkärlek" spelades i var och varannan buske, insåg Povel till slut att "den där mannen måste stoppas"

Detta blev tydligen resultatet:

Snodderian - Povel Ramel

... men den gavs inte ut: den var för elak, så Povel "köpte upp hela upplagan själv och satt på den hemma... och nu är det bara två exemplar som är hela..."

Gemensamma intressen

Det är visst inte bara jag som fascinerats av Kjell Boströms gamla bok om vädersolarna över Stockholm 1535 - se Therese Bomans jättelånga exalterade inlägg om Vädersolstavlan och Kjell Boström.