Om piprökning

För att återgå till föregående tema: av de ting man bör avhålla sig från under fastan hör självklart piprökning.

Visserligen är väl piprökning inte något man bör ägna sig åt överhuvudtaget: själv har jag i det närmaste lagt piporna på hyllan för gott, kanske inte så mycket av hälsoskäl som att det så sällan ges tillfälle numera. För egen del har förbudet mot rökning i offentliga lokaler definitivt fått konsekvenser.

Omständigheterna har nämligen betydelse: för att bli ett sant njutningsmedel, måste piprökningen ske med omsorg och eftertanke. Det är väl visserligen inte omöjligt att piprökning faktiskt kan göras på slentrian, i regn och blåst under stressiga former vid jobbpauser eller hastiga uppbrott från middagsbordet.

Men bara för att det kan göras, betyder det inte att det är rätt att göra det. Framför allt är det inte njutbart. Och är det inte njutbart, borde det heller inte vara någon större konst att avstå.

Fast problemet är kanske lite större än så: se nästa post Om Trinidads sötma.