måndag 26 juni 2006

Om fotboll

Om jag bara kunde begripa varför så kallade seriösa media som morgon-tv och p1 morgon slår så stort på det faktum att svenska landslaget åkte ur VM. Vad hade man förväntat sig? Att de svenske skulle vinna på tur? Mot Tyskland?

Men fotbolls-VM är intressant som psykologiskt fenomen. Glöm det där med försöken att få in sporten i de fina salongerna och på kultursidorna, det är dömt att misslyckas. Visserligen är mens sana in corpore sano en gammal fin föresats som bibehållits i den anglosaxiska universitetstraditionen - studierna ska förenas med idrott - men det handlar ändå om skilda saker. Sport har sin tid, studier sin, litteratur och musik sin. Däremot borde fotbollen och fotbolls-VM kunna platsa på psykologens analyssoffa.

För att ta mig själv som exempel - jag är inte särskilt intresserad av sport: jag har utövat sport endast i vuxen ålder och i liten skala. Jag brukar dela in sport i två kategorier: med eller utan sportpinnar.

(Liten guide: ishockey - med sportpinnar; fotboll - utan sportpinnar; stavhopp - med; gång - utan; fäktning - med; boxning - utan. Häcklöpning är gränspuck, frågan är om häckarna kan räknas som pinnar. Golfklubbor skulle räknas som sportpinnar om golf hade varit en sport.) Jag vet vad offsideregeln i fotboll går ut på, men där går gränsen.

Men under matchen Sverige-Paraguay (eller var det Uruguay?) blev jag som förvandlad: jag kunde inte slita mig från rutan, och när det svenska målet kom i slutminuterna skrek jag så att grannarna dunkade i golvet, och själv kunde jag inte få fram ett ljud från mina stackars stämband morgonen efter.

Jag vet fortfarande inte vad som drabbade mig, och det gick snabbt över. Jag har inte sett någon mer match och tänker knappast göra det heller. Men det vore intressant att få en psykologisk - eller kanske psykiatrisk - diagnos: var detta något tillfälligt, eller riskerar jag att drabbas igen? Är jag i den bekanta risk-zonen?

2 kommentarer:

Pierre Falk sa...

Och varför är fotboll så intressant? Kan det kanske handla om vad medierna har valt att lägga fokus? Och i så fall är vi totalt mediestyrda.

Fotboll är enkelt att filma. Då väljer TV-bolagen att storsatsa. Och alla resurser satsas på fotbollen som sparkar ut allt annat ur tablån. Vilket leder till att alla ser fotboll. Och sedan pratar alla om fotboll. Och då är sporten ännu mer intressant för TV. Och man fokuserar i ännu större utsträckning. En rundgång.

Bryt den! Våga vägra! Var glad när Sverige förlorar. Det gör vi för att visa för övriga världen att vi vågar gå mot strömmen. Eller för att vi vill protestera mot prostitution.

Någon mening fanns det bakom förlusten. Och om inte så kan vi konstruera en.

Lars Anders Johansson sa...

Även fenomnete att försöka göra "finkultur" av de iunternationella fotbollsevenemangen borde psykologiseras eftersom de bedrivs av kulturpretton som 1. inte är intresserade av fotboll annars, 2. inte kan någonting om spelet i fråga 3. föraktar dem som kan något om fotboll och eljest är intresserade av spelet, till exempel de som följer ett allsvenskt lag.