En gång i mitt liv har jag hört Hans Villius föreläsa. Jag minns inte riktigt om vad - berättandets konst eller något liknande - men en sak som som fastnade var när han gav exempel på hur det historiska berättandets dramatik kan byggas upp från autentiska källor.
Exemplet han använde var den order som Albrecht von Wallenstein, kondottiär och ledare för de kejserliga styrkorna sände till marskalk Pappenheim dagen före det vi känner som slaget vid Lützen. Han läste det först i original:
”Der feindt marchirt hereinwarths der herr lasse alles stehen undt liegen und incaminire sich herzu mitt allem volck und stücken auf das er morgen frue bey uns sich befünden / ich aber verbleibe hiemitt des herrn dienst williger A.H.z.M. / Lützen den 15 Novemb. Ao 1632 / Er ist schon an dem pas wo gestern der bese weg gewest ist”
Och i svensk översättning:
”Fienden marscherar hitåt. Min Herre låter allt stå och ligga och förfogar sig hitåt med allt folk och alla stycken så att han i morgon bittida befinner sig hos oss. / Men jag förblir härmed Min Herres tjänstvillige Albrecht, hertig av Mecklenburg. / Lützen den 15 november år 1632 / Han är redan vid passet där den dåliga vägen blev tagen i går.”
Brevet vittnar om Wallensteins brådska och desperation: här ges ingen tid till förklaringar. Fienden, den svenske kungens armé, borde ha gått i vinterkvarter, men står nu mindre än en dagsmarsch från hans egna ställningar. Förstärkningar måste till för att undvika katastrof, och Pappenheim befinner sig med sina styrkor i Halle, ett par mil norrut.
Vanligvis rörde sig arméerna vid denna tid mycket långsamt, men Wallensteins order säger uttryckligen att Pappenheim ska låta "allt stå och ligga". Pappenheims styrkor bestod huvudsakligen av relativt snabbrörligt rytteri, men ordern innebar likafullt att det inte fanns tid att få med trossen eller någon form av skaffning. Soldaterna skulle skickas direkt in i elden.
Jag har använt Wallensteins order i min egen undervisning, för att visa på hur ett historiskt källmaterial kan se ut. Det är relativt enkelt att anknyta till: också studenter som gått i skola på 1990- och 2000-talet brukar känna till slaget vid Lützen som begrepp - även om de ibland förvånas något över dateringen. 15 november? Slaget vid Lützen var ju den 6?
Enligt den julianska kalendern ja - enligt den gregorianska, som införts av påve Gregorius XIII 1582 och som gällde i de flesta katolska länder dog Gustav II Adolf, Pappenheim och omkring 7000 andra människor i Lützens dimma den 16 november 1632. Så egentligen borde vi äta bakelser i morgon också.
Men Wallensteins order är också ett dokument vars autenticitet är svår att förneka. Det återfanns hos den döende Pappenheim sedan han sårats av en kanonkula under slaget. Blodfläckarna på pappret vittnar på ett närmast makabert sätt om det som jag för mina studenter brukar beskriva som historiens köttighet: även om detta var något som inträffade för 375 år sedan i en värld som inte såg ut som vår, och där människorna hade helt andra kulturella referensramar än vi, så är det fortfarande verklighet i lika hög grad som vår egen tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar