En vän tipsade om följande lilla Bamse-parodi:
Så särskilt kul är det egentligen inte: med några ganska billiga trick - framför allt en halvtafflig imitation av Olof Thunberg - blandas de oförenliga storheterna Bamse, våld, tobak och alkohol. Så varför skrattar jag?
Kanske är det en sista släng av tonårsuppror: att detronisera och bokstavligen slå ihjäl sin barndoms hjältar - att skratta åt sina första litterära auktoriteter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar