De senaste dagarna har jag använt på tok för mycket energi (som borde lagts på avhandlingsarbete) med att försöka kommentera en reflektion angående liberalteologi som vällärde padre Jonatan formulerat.
Det är inte helt lätt. Anders Ehnmark har i en fotnot sagt om den marxistiske historikern Perry Anderson att han "har ofta fel på ett briljant sätt".* Detsamma kan sägas om sagde padre - även om det givetvis är min personliga bedömning att han verkligen har fel.
Nå, det krävs därmed rätt mycket tankemöda att gå i svaromål, och som jag gör när jag vill skriva något med eftertanke använder jag ett vanligt ordbehandlingsprogram för att kunna spetsa till formuleringarna och lagra svaren. Praktiskt och enkelt, kan det tyckas.
Men ordbehandlarnas förbannelse är just att allt går att ändra. Formuleringar, satsbyggnader, hela stycken - allt kan flyttas om efter behag. I princip ett bra system, men har man börjat ändra i ena ändan visar det sig att andra ändan plötsligt blir obegriplig. En snygg formulering kan få hänga kvar av ingen annan anledning än att den är just snygg, trots att den gör helheten meningslös.
Jag vill inte gå så långt som att påstå att texter i allmänhet har blivit sämre sedan ordbehandlarna gjorde sitt inträde. Men jag tror definitivt de blivit längre och omständigare. För egen del kan jag notera att jag, ju mer jag skriver, bara blir mer och mer besatt av detaljerna och får svårare att se helheten. Det gäller för mitt avhandlingsarbete, och det gäller - dessvärre - också för mina försök att bemöta stackars Jonatans argumentation. I trots mot allt vad netikett är, har jag sett mig tvungen att radera två versioner av ett inlägg jag har postat eftersom jag insett att de saknat varje uns av stringens. Till saken hör nämligen att ordbehandlare gör mig ordblind - jag inte ser bristerna i mina texter förrän det är försent.
Jag borde kanske börja nyttja skrivmaskin och analog post.
Men när jag börjar fundera i de banorna, och ser mig själv författa mitt avhandlingsmanus på en gammal Remington, så slår det mig att jag faktiskt inte vet hur det skulle gå till. Att skriva vetenskapligt på maskin går utanför min erfarenhetshorisont.
* I den i sig smått briljanta essän om Machiavelli, Maktens hemligheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar