Om reliker och svepduken i Turin

Vällärde fader Jonatan har diskuterat fenomenet kristna reliker på sin blogg i posterna Ödets spjut, San Gennaros blod och Den heliga svampen.

Sedan han kommenterat det problematiska i reliktron - att det i de flesta fall rör sig om bedrägerier, samt att den är behängd med allehanda vidskepelser - kommer han fram till att relikerna i stort ändå påminner om något väsentligt, nämligen att den kristna tron inte handlar om "några skickligt uppdiktade sagor" för att citera andra Petrusbrevet, utan om verkliga människor som faktiskt har levat och lämnat avtryck efter sig:

"Jag tror faktiskt det är viktigt att under fastetiden betona Jesu lidande. Lidandet gör honom verklig. Lidandet är fult och grymt, och det behövs nämnas för att få ner "sötsliskigheten" som ofta får ackompanjera berättelser om vår frälsare [...] Oavsett vad man tror om evangeliernas historicitet är det säkert att Jesus "karriär" bestod i att harvade omkring på dammiga vägar och i smutsiga byar. Han mötte massor med människor som hade äckliga sjukdomar - en del skulle vi antagligen helst inte vilja gå i närheten av. Och även om det inte var i stil med Mel Gibsons splatter-variant av passionsberättelsen, så var Via Dolorosa ingen picnic och Golgata inget feel-good-symposium med eteriska oljor och örtte för honom."

Kristendomen är en historisk religion, och liksom historien är den "köttig" - den handlar om människor som levt före oss, lidit och dött. Och den fokuserar på Kristus, också en verklig och - för att tala med Dag Sandahl - motspänstig medmänniska, vilket får konsekvenser för hur det materiella i hans omgivning uppfattas. Åter till f. Jonatan:

"Reliker med koppling till Jesus har naturligtvis alltid varit extra intressanta för kristenheten. Ödets spjut, den Heliga Graalen, den heliga bägaren, Det Sanna Korset, Törnekronan, De Heliga Spikarna (finns minst trettio - Jesus blev ordentligt korsfäst uppenbarligen)..."

Det kan påpekas att det måste ha varit ett enormt kors också, med tanke på alla träflisor som sägs härröra från det...

Men en relik f. Jonatan inte nämner - och som mer än någon annan påminner om Kristi lidande - är svepduken i Turin, som jag själv finner omåttligt intressant. Inte för att jag tror att den är äkta, utan på grund av alla fruktlösa försök att falsifiera den: med reservation för tillförlitligheten har den engelska upplagan av Wikipedia en utförlig artikel som redovisar de viktigaste argumenten för och emot svepdukens autenticitet.

Hade det gamla tygstycket gällt någon annan antik personlighet - låt oss säga att Caesar antogs ha använt den som toga den 15 mars 44 f. Kr och att den var full av blodfläckar och hål efter dolkstyng, och att avtryck av Caesars kropp på ett eller annat sätt lämnats på den - då hade knappast försöken att falsifiera den blivit lika omfattande. Indicierna hade vägts mot diverse mer eller mindre bristfälliga metoder att datera tygstycket och mot dess proveniens, och sedan hade man tvingats konstatera att vi inte kan vara säkra på huruvida den är falsk eller äkta, varpå frågan förmodligen lagts till ro.

Men nu är svepduken - vare sig den är autentisk eller ett medeltida falsarium - ett vittnesmål om att Jesus var en verklig människa, som dog så som evangelierna beskrev, och att han kanske också uppstod från de döda.

Därigenom blir den föremål för tro, men också för dogmatism, även om det är en dogmatism som uttrycks från ett oväntat håll: det verkligt intressanta är nämligen att det inte är den romerska kyrkan (som är officiell ägare till svepduken) eller de som väljer att tro på de indicier som tyder på att den är äkta som är de mest hårdnackade i frågan. Den platsen intas istället av dem som förnekar dess autenticitet, och som till varje pris måste avslöja den som en förfalskning - vilket osökt får mig att tänka på ett citat från Chesterton (som jag för övrigt använt mig av tidigare i en diskussion med f. Jonatan):

“Somehow or other an extraordinary idea has arisen that the disbelievers in miracles consider them coldly and fairly, while believers in miracles accept them only in connection with some dogma. The fact is quite the other way. The believers in miracles accept them (rightly or wrongly) because they have evidence for them. The disbelievers in miracles deny them (rightly or wrongly) because they have a doctrine against them.”

(G. K. Chesterton, Orthodoxy)

För övrigt är det trösterikt för en historiker som tvivlar på sin vetenskap att det viktigaste argumentet mot en tidig datering av svepduken inte är resultaten från de "hårda" vetenskapliga undersökningarna, som har kunnat ifrågasättas på flera avgörande punkter, utan just dess historiska proveniens. Det finns helt enkelt inga säkra vittnesmål eller skriftliga belägg för att just denna tygbit skulle ha existerat före 1300-talet. Vill man påstå motsatsen måste man argumentera ex silencio - vilket återigen för frågan om svepdukens autencitet från vetandets till trons domäner.