För den landsflyktige, f.d. Uppsalastudenten är Valborg en sorgens dag. Ingen champagnefrukost, inga vita mössor, inget minglande på universitetstrappan för att lyssna på OD. Ingen Valborgseld och ingen promenad till Gunillaklockan på kvällen - som har en särskild plats i sentimentsarkivet, eftersom det var där, till tonerna av 'O hur härligt majsol ler' som jag höll om min då blivande fru för första gången.
Ett par ynkliga sillsvansar, direktimporterade från fäderneslandet och som blivit över från påsklunchen tycktes vara den enda trösten.
Det vill säga, tills hustrun under det dagliga surfandet fick syn på de bilder fröken Karolina Lassbo tagit från den traditionstyngda forsränningen på Fyrisån. Särskilt glädjande var att hon tycks ha uppskattat den välgjorda flotte i form av en skalenlig modell av kungaslupen Vasaorden som ett par gamla vänner byggt i sitt anletes svett, och, får man förmoda, i rojalistisk yra över dubbeljubiléet - H.M. Konungens 60-årsdag och kungabröllopet 1976.
Hurrom!!! Eller, som Povel skulle ha sagt: Sjungom fru Svenssons lyckliga karl!!!
12 kommentarer:
Låt honom plöja i ungdomens fåror.
Hmm, javisst, men hur är nästa rad: Fem gamla hjärtan i sprit jag har, eller Fem svarta hjärtan i sprit jag har? Finns någon Povel-exeget som kan svara på detta?
Sjung om fru Svenssons lyckliga karl,
låt honom plöja i ungdomens fåror.
Fem gamla hjärtan i sprit har jag.
Å en ljus elefant i ett snår,
ingen stoppar den
i vårat linneskåp
Loppor tär vår vän,
som idisslar en sko när vi snyta en rund liten hund
där den där lilla bagaren bor -
där den där lilla bagaren bor.
Hursa?
Åh, tack!
Tja, du borde ju veta vilken text som är den korrekta, även om jag trodde det var fröken Inga som stoppade elefanten i linneskåpet. Och jag låter nog Sjungom vara kvar i posten i stället för Povels Sjung om, eftersom dagens förtappade ungdom inte vet vad de sjunger när de springer ut från gymnasiet.
(Fast det var kanske lika illa när jag själv var gymnasist: på trappan till DeGeerskolan - "Lärka" - i Norrköping klämde vi som de latinister vi var i med "Gaudeamus igitur" . Den begrep inte vi heller.)
..och så är det väl den här lilla bagaren?
:)
Eller "de härlioga lagarna" som jag har vrålat ut utan att fatta bättre.
F.ö. skrev jag av texten ordagrant från Povels egna textsamlingsbok, "Lingonben".
Rätt! Den här, inte den där.
Frågan är om det är Skriften (Lingonben) eller Traditionen (det inspelade sångmaterialet) som ska uppfattas som Kanon...
:)
Martin, söte bror, kan du förklara för mig hur man får in en bild i ett blogginlägg?
Hälsar din på detta område starkt obegåvade gudsvägerska.
Miriam: postar en kommentar på din blogg!
Hittade för övrigt texten till hela Studentsången på nätet:
Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!
Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da'r,
vinkar med segerns och ärans lön,
men den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockna då
känslans rena brand,
aldrig brista må
vår trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!
Text: Herman Sätherberg
Jag undrar varför andra versen sjungs så sällan numera :)
Den är visserligen inte överdrivet pk, men jag tycker den är lite rörande när den storvulna krigsretoriken speglas mot vilka som faktiskt sjöng den: bleka, magra, kammarlärda och närsynta studenter som på sin höjd gjort studentexercis på Polacksbacken med attrappkarbiner en gång om året...
Andra versen=humor på hög nivå. Men det var nog inte tänkt så.
Skicka en kommentar