Hustrun har lagt ner sin gamla blogg och startat en ny tillsammans med en vännina under namnet Prästfruarna funderar.
Det intressanta med detta är att bloggens själva tonfall väckt en feministisk ådra hos mig som jag ärligt talat inte trodde att jag hade. "Snälla ni", vill jag ropa, "femtiotalet är slut, hemmafruidealet är stendött, och ni är minst av allt några hemmafruar."
Fast å andra sidan kan ju jag också behöva lite husmoderstips.
5 kommentarer:
Och jag som trodde att du var bibliotikarie
Det är jag - i Amaurot. I den allmänna världen gör jag något helt annat, även om jag inte är präst (Gud förbjude). Däremot är hustrun prästfru i modern bemärkelse, det vill säga präst och fru.
Jag trodde du var ca 50-60 bast. hehe.
Men du har tydligen en fru som är 28 så jag gissar att du bara är gammaldags eller "klassisk" i ditt sätt att skriva
Fast det är väl inget som säger att man måste vara lika gammal som sin partner. Vem har sagt att bibliotekarien är en man, förresten? :-)
Z: Hrmpf! Jag är en lagom tjock man i mina bästa år - visserligen något äldre än frun, men dock.
Jag föredrar nog epitetet "klassisk" före gammaldags vad gäller mitt sätt att skriva - även om det mest ges till texter som ingen orkar läsa. Tidlös kanske?
Anonym: snälla nån, den här bloggen fullkomligt stinker av gammal inpyrd heteronormativitet, filmnörderi och pojkboksromantik - märks inte det? :)
Skicka en kommentar