Jag tänker inte gå in i debatten om skolavslutningar i kyrkan. Cordelia Edvardson har, på sitt suveräna sätt att se det väsentliga i vilka frågor hon än tar sig an, redan sagt det som behöver sägas i dagens kolumn i SvD. Hon förklarar där varför hon lät sina barn gå hos dominikanersystrarna:
"Jag gjorde det i den trygga förvissningen att nunnorna inte skulle göra några som helst försök att missionera. Detta var judiska barn, och det respekterade systrarna. Men de var också svenska barn som skulle växa upp i den västerländska kulturkretsen. För att till fullo kunna tillgodogöra sig denna kulturs uttryck inom konsten, arkitekturen, musiken och litteraturen måste de känna till den kristna tro som, på ett eller annat sätt, är en av vår kulturs hörnstenar. Detta gäller för övrigt även övertygade ateister. Känna till och igenkänna – inte dela kristna trosföreställningar och riter således."
För egen del bryr jag mig inte om huruvida skolor väljer att ha sina avslutningar i kyrkor - eller om kyrkorna ska släppa in dem (varför är det ingen som ställer den frågan?).
Men jag tror att de som till varje pris vill skydda sina egna eller andras barn från religiös påverkan bidrar till att göra dem blinda för religionens språk, vilket skapar en zon av okunskap och oförståelse. Och jag har svårt att se att det skulle vara en av skolans huvuduppgifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar