Att se den andra sidan - Ulf Jonsson om Richard Dawkins

Pater Ulf Jonsson kommenterar Richard Dawkins "The God Delusion" i dagens understreckare, Gud finns inte och Dawkins är hans profet.*

Att fader Ulf som romersk-katolsk präst ifrågasätter Dawkins argumentation är kanske inte förvånande, men det som gör texten spännande är att han faktiskt försöker förstå den andra ståndpunkten, och att han också direkt rekommenderar till läsning av Dawkins bok: "Den lämnar en inte oberörd om man är minsta intresserad av religion."

Visst kan det ses som ett retoriskt knep, gammalt som Cicero, att först rada upp motståndarens argument för att sedan smula sönder dem - men det är ett knep som tvingar debattören att åtminstone visa vilja att förstå. Det är en vilja som Dawkins tycks sakna:

"Han delar upp världen i två läger: goda, toleranta ateister som håller på vetenskapen och onda, intoleranta troende som motarbetar vetenskapen. De som inte passar in i det schemat har ingen plats i hans världsbild. Därmed underminerar han sina möjligheter att få en konstruktiv dialog med sina meningsmotståndare, som upplever att han inte gör dem rättvisa eller inte ens försöker att förstå dem. I en värld där vi mer än någonsin behöver en sansad dialog mellan olika kulturer och livsåskådningar, präglad av respekt och vilja att förstå motparten, tar Dawkins sin tillflykt till stereotyper och provokationer. I sin iver att befria världen från alla fundamentalister och intoleranta dogmatiker balanserar han på gränsen till att själv förvandlas till en av dem."

Detta är givetvis Ulf Jonssons bild, och det är fullt möjligt att jag skulle uppfatta Dawkins argumentation annorlunda. Men citatet pekar på det faktum att det alltid finns en risk att vi blir så övertygade om vårt eget tänkesätts förträfflighet att vi upphör att visa tolerans mot det vi uppfattar som intolerant. Det är en farlig position - farlig och kontraproduktiv.

* Jag skulle tro att rubrikssättaren missat att titeln på artikeln var tänkt att travestera den muslimska trosbekännelsen, "Det finns ingen gud utom Gud etc.". Det var för övrigt ett skämt i Uppsala redan på 50-talet: "Det har kommit en ny religion till stan - Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet"