Kazimiera Ingdahl skriver i dagens understreckare om politiseringen som hotar klyva kyrkan i Polen.
"Under kommunismen fungerade kyrkan som frihetens oas. Den var den enda kraften i samhället i stånd att skapa en verkningsfull och sammanhållen opposition av arbetare, bönder och intelligentia, av troende och ateister, och uppbåda motstånd mot den totalitära staten."
Nu är det inte så längre.
Felet kyrkan gör i Polen är detsamma som alltid - hon har låtit sig frestas av den världsliga makten och försöker påtvinga människor en tro och ett ideal, istället för att vara världens salt och genom sina gärningar och sin förkunnelse visa på att det hon står för bär frukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar