Arkadij Waxberg skriver i gårdagens understreckare om Vladimir Putins försök att med direktiv och trogna historielärares hjälp se till att ryska ungdomar lär sig "rätt" historia. Och med "rätt" rysk historia menas en historia där Sovjetregimens folkmord, terror och bisarra jakt på förrädare under moskvaprocesserna inte direkt förtigs, men betraktas som beklagliga nödvändigheter för den goda, eller åtminstone den stora saken.
"Alla skall minnas att Ryssland är ett väldigt land som inte behöver skämmas för sitt förflutna. Det är just så Putin uppfattar patriotismen som numera, liksom hos varje totalitär och reaktionär regim, utgör en hörnsten i statsideologin. Av hans ord framgick med all önskvärd tydlighet att den sanne patrioten skall vara stolt över varje ögonblick i sitt lands historia, också de allra blodigaste, och söka en rättfärdigande mening även för dessa. I hastigheten glömde han att i Tyskland, som han känner så väl, där det finns lika många patrioter som i Ryssland, är det ett brott att hylla landets nazistiska förflutna och att man kan förkasta det vämjeliga Hitlerriket utan att därför känna mindre stolthet över sitt land."
Waxberg gör också den intressanta iakttagelsen att även om terrorn inte direkt förtigs, så finns det andra aspekter av den sovjetiska historien som inte nämns alls:
"Det spills inte många ord på det som faktiskt var positivt i Sovjetsamhället: det sociala skyddsnätet, sjukvården (som var ganska bra), utbildningsväsendet (bitvis av högsta klass), garanterad semester för alla. Nej, just dessa inslag i bilden, som är betydelsefulla för den vanlige medborgaren, kommenteras inte. De skulle antagligen inte bli en smickrande jämförelse för dagens makthavare."
"Det behövs inga åthävor för att berätta hur illa det ligger till", skriver Sylvia Asklöf, politisk redaktör på Barometern på sin privata blogg som en kommentar till Waxbergs artikel. Nej, det behövs inga åthävor - bara ett konstaterande. Diktaturen är bara ett par steg bort, och nu börjar också totalitarismen göra sig påmind.
2 kommentarer:
Men varför betraktas det så illa att vara stolt över sitt land? Varför bör våra ungdomar vara blyga? Vårt land har överlevt svåra och kusliga tider, så varför när livet bara börjar att förbättra sig, måste vi förödmjukas och inte vara stolt över att vi är levande?
Förresten, vi hade ingen Hitlersregim, hade inte kastat atombomber och användat kärnvapen,och hade inte börjat något krig för oljans skull.
Fast poängen med Waxbergs artikel är inte att man inte får vara stolt över sitt land, tvärtom. Men stoltheten över Ryssland får i det här fallet inte skyla över att bolsjevikerna ledde en förbrytarregim från början till slut. Ingen Hitler i världen kan ursäkta det Lenin och Stalin gjorde mot Sovjets folk.
Visst kan man vörda och sörja alla de miljoner som stupade under stora fosterlänska kriget, men man får inte glömma att det förmodligen inte hade blivit något krig om inte Stalin slutit pakten 1939 - en pakt som gav Tyskland fria händer i Polen och Sovjet möjligheten att ockupera de baltiska republikerna och angripa Finland.
Men det stora problemet är att det nu börjar komma diktat uppifrån vad som är acceptabel historieskrivning. Putin vill vara säker på att få definiera vad som är sanning, och det är allvarligt.
Skicka en kommentar