En diskussion jag har fört med vällärde F. Jonatan på Kognitiv dissonans har fått mig att börja fundera över problemet med översättningar av antika texter, och hur moderna bibetydelser hos gamla begrepp fördunklar vår förståelse - trots att översättningarna formellt är alldeles korrekta. Jag ska inte redogöra för diskussionen; det rör sig, som vanligt, om ett från min sida högst amatörteologiskt resonemang om vad Paulus egentligen säger om uppståndelsen i breven til Korinterna.
Nå, det som fick mig att reagera är att det i den senaste svenska översättningen av 1 Kor 15:46 står så här:
"Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga."
Det är bokstavligen säkert en alldeles utmärkt översättning. Jag kan inte bedöma det, eftersom jag bara har läst gymnasiegrekiska som jag dessutom inte minns särskilt mycket av. Däremot har jag fördjupat mig en del idéhistoria, och tror mig veta att "det fysiska" i modernt språkbruk har konnotationer, bibetydelser, som tò phychikón inte hade i sin samtida kontext - i alla fall inte på samma sätt som idag.
Det är alltför lätt att tro att pauluscitatet handlar om dikotomin ande-materia, vilket det knappast gör. En bättre översättning vore kanske att ersätta "det fysiska" med "det naturliga", det vill säga ett begrepp som i sig inbegriper såväl den döda materien som det organiska livet. I sammanhanget framgår att det Paulus förstår med "det fysiska" är människans natur i sig själv, innan hon har fyllts av Guds ande.
Problemet med dikotomin ande-materia är att den förstås i en post-platonsk, eller kanske hellre post-gnostisk kontext som betonar dualismen i begreppsparet. Ande och materia är oförenliga, och "idéerna" är skilda från de fysiska fenomenen. Men så enkel är knappast den platonska uppfattningen. Där handlar det, såvitt jag förstår inte om dikotomi, utan om hierarki: den andliga verkligheten är inte en annan verklighet än den materiella, men den utgör en högre grad av verklighet - en uppfattning som också går igen hos Aristoteles.
När vi betonar idéernas väsensskildhet från fenomenen läser vi alltså Platon baklänges, i ljuset av senare, dualistiska föreställningsvärldar. Därmed får även idébegreppet konnotationer som det ursprungligen inte hade, och det är väl bland annat detta problem man har försökt komma till rätta med i moderna platonöversättningar, där det klassiska begreppet "idé" - som i originalet svarar mot flera olika grekiska begrepp - konsekvent har ersatts med "form". Formerna är överordnade, men inte väsensskilda från materien på det sätt som idéerna tycks vara, och man kommer därmed närmare Platons förståelsehorisont - i den mån det går.
Den fråga som infinner sig är hur resonemangen har gått hos bibelkommissionen. Vilka hänsyn har tagits till konnotationerna när man väljer att översätta tò phychikón med "det fysiska"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar