Av någon anledning gör den mig beklämd. Det låter som om kyrkan försöker göra sig till magikrämare, en handelsresande i andlig, magisk kraft som nu vill profilera sin produkt genom att låta sig förknippas med värden som ska uppfattas som positiva av konsumenterna.
Läsningen på stiftets webbsida gör mig inte precis gladare:
"Kan tillit till Gud ge kraft och energi? Kan tro ge ny styrka?Inte alltid, men kanske ibland. Du fångas av ett leende som öppnar din dag. Du möts av en hjälpande hand just när du behöver den. Du anar en närvaro av Någon som är större än vad Du själv är. Precis som tussilago och krokus drivs fram av en allt starkare vårsol kan vi erfara hur tro och tillit växer ur mötet med varandra och med Gud."
Måste kyrkan i alla offentliga sammanhang uttrycka sig så utslätande och inkännande ulletrulsigt att varje uns av påskbudskapets salt blir till - just ingenting? Det är Pastor Jansson rakt av - i sin vilja att vara nutidsmänniskan till lags tappar kyrkan både identitet och trovärdighet. Och hon tappar också sin misson och därmed hela sin funktion.
På den sida där kampanjen förklaras, medges att formuleringen "energirådgivning i alla församlingar" kan låta "sloganartad och hurtig", men att
"...det är varje församlings djupaste strävan att på ett öppet och lyssnade sätt möta varje människa just där hon/han vill och behöver bli mött. Mitt i livet. I glädjen. I sorgen. I tacksamheten. I övergivenheten. I sökandet efter ny tillit, nya horisonter och – ny energi."
Ursäkta mig, men det här var väl en svårslagen samling inkännande floskler: om inte till omfång, så åtminstone till nivå är det nästan i klass med Befrielsen - Stora boken om kristen tro (också känd som Pastor Janssons stora katekes) som gavs ut för femton år sedan, om någon överhuvudtaget minns denna gigantiska satsning för att sprida det glada budskapet. Svenska kyrkan som välbefinnandets IKEA - "Wellcome to the Church of Sweden's Well-Being Emporium Ltd." Jag betackar mig.
(Fast det värsta med annonsen i tunnelbanan och talet om tron som energi är nog att den får mig att tänka på Pastor Janssons liknelse med spårvagnen: "Livet är som en spårvagn - man får kraften uppifrån". Problemet är bara att om liknelsen appliceras på tunnelbanan får man ett motsatt resultat...)
1 kommentar:
Det bästa tycker jag vore, om vi nu ska hålla på med tunnelbanereklam alls, att ta i bruk vår överlägsna tradition av bilder. Varför inte bara sätta upp en vacker renässansmålning av Bebådelsen och sedan svenska kyrkans webaddress? En bild säger mer än tusen floskler.
Skicka en kommentar