Om Ken Follet och blinda fläckar

I dagarna har Ken Folletts senaste medeltidsepos, World Without End kommit ut i svensk översättning.

Det är inget snack om att Follett är en god hantverkare och thrillerförfattare. Även om det inte är stor litteratur, är det extremt lätt att sträckläsa hans böcker. Jag tyckte med andra ord om The Pillars of the Earth, den medeltidsroman som kom för snart tjugo år sedan (och som översattes med den menlösa svenska titeln Spiran och svärdet), och även om jag inte planerat att läsa World Without End skulle jag säkert inte ha något emot den om någon satte den i händerna på mig.

Men det slog mig, när jag såg bokens svenska titel - "En värld utan slut" - att översättaren inte tycks veta att "World Without End" är ett citat, eller rättare sagt en fras ur kyrkans tideböner.

Sedan den engelska reformationen och Thomas Cranmers dagar har frasen funnits med i Book of Common Prayer efter psaltarpsalmerna och de fasta bönerna:

Glory be to the Father and to the Son and to the Holy Ghost;
As it was in the beginning, is now, and ever shall be, world without end.

Vilket i sin tur är en tolkning av latinets:

Gloria Patri, et Filio, et Spiritui Sancto;
Sicut erat in principio, et nunc, et semper, et in saeculum saeculorum.

Ordagrant betyder "saeculum saeculorum" ungefär "tidsåldrarnas tidsålder", vilket i överförd bemärkelse pekar mot evigheten. På svenska brukar samma fras läsas:

Ära vare fadern och Sonen och den Helige Ande;
Såsom det var av begynnelsen, nu är, och skall vara, från evighet till evighet.

Nu säger jag inte att Ken Follets roman borde ha hetat "Från evighet till evighet" på svenska - det skulle kanske låtit stolpigt - men nog hade exempelvis En värld av evighet bättre lyft fram de klerikala konnotationer som originaltiteln trots allt har, och som jag inbillar mig att ingen britt med ett uns bildning kan missa. Möjligen inbillar jag mig också att det är något symptomatiskt svenskt med att vara tondöv för det religiösa - också som kulturellt uttryck. Det religiösa språket har blivit en blind fläck.

Fast å andra sidan är det kanske för mycket begärt att en svensk översättare ska hålla koll på engelsk bönetradition. Hur många svenskar vet exempelvis att "Peace for our time" - den famösa fras som Neville Chamberlain kläckte ur sig 1938 när han genom Münchendiktatet hade gett Hitler Tjeckoslovakien på ett fat - också alluderar till Book of Common Prayer?

Give us peace in our time, O Lord;
Because there is none other that fighteth for us, but only Thou, O God