...för den som råkar ha en ledig stund i Stockholm i veckan, är att ta sig till Nationalmuseum och se utställningen Lura ögat innan den stänger på söndag. För den som missat det är detta en tematisk utställning med konst från fem sekler som just avser att lura ögat och "lekfullt sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet".
Många av konstverken är så kallade Trompe-l'oeil - en stillebengenre som var vanlig under 1600- och 1700-talen och som ska ge en illusion av att vara verkliga, tredimensionella föremål. Brevväggar är ett vanligt motiv, som här i Samuel van Hoogstraten, Trompe-l'oeil från 1664: Men leken med det tredimensionionella förekommer också i andra sammanhang, som i Pere Borrell del Caso, Flykt från kritiken 1874, där själva konstverket tränger ut ur ramarna för att undkomma konstkritikerna:
Det roliga med utställningen är annars stilblandningen. Det rör sig verkligen om konst från fem olika sekler och av olika slag, från 1600-talet fram till idag, och det hade mycket väl kunnat bli spretigt. Men temat skapar en övergripande enhetlighet - eller åtminstone en illusion av enhetlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar