Många av konstverken är så kallade Trompe-l'oeil - en stillebengenre som var vanlig under 1600- och 1700-talen och som ska ge en illusion av att vara verkliga, tredimensionella föremål. Brevväggar är ett vanligt motiv, som här i Samuel van Hoogstraten, Trompe-l'oeil från 1664:
 Men leken med det tredimensionionella förekommer också i andra sammanhang, som i Pere Borrell del Caso, Flykt från kritiken 1874, där själva konstverket tränger ut ur ramarna för att undkomma konstkritikerna:
Men leken med det tredimensionionella förekommer också i andra sammanhang, som i Pere Borrell del Caso, Flykt från kritiken 1874, där själva konstverket tränger ut ur ramarna för att undkomma konstkritikerna: Det roliga med utställningen är annars stilblandningen. Det rör sig verkligen om konst från fem olika sekler och av olika slag, från 1600-talet fram till idag, och det hade mycket väl kunnat bli spretigt. Men temat skapar en övergripande enhetlighet - eller åtminstone en illusion av enhetlighet.
Det roliga med utställningen är annars stilblandningen. Det rör sig verkligen om konst från fem olika sekler och av olika slag, från 1600-talet fram till idag, och det hade mycket väl kunnat bli spretigt. Men temat skapar en övergripande enhetlighet - eller åtminstone en illusion av enhetlighet.
 
 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar