Vällärde F. Jonatan, som i dagarna utnämnts till det Amaurotiska bibliotekets huskättare, är tillbaka i sfären med den nya bloggen Kognitiv dissonans. Hurrom!
(En huskättare kännetecknas av att han/hon tänker nästan rätt - det vill säga som jag - men har den irriterande ovanan att ha fel på punkter som gör att jag måste börja reflektera över vad jag egentligen tycker och tänker.)
Jag är redan oense med padren i fråga. Utöver den eviga frågan om uppståndelsen - där jag (återigen) menar att f. Jonatan övertolkar Paulus bruk av begreppen kött och blod och lite väl lättvindigt avfärdar det historiska källvärdet i Johannesevangeliet - måste jag invända mot bloggens programförklaring, där Kognitiv dissonans beskrivs som
"Ett begrepp som betecknar ett psykologiskt och känslomässigt tillstånd där man upplever en besvärande motsägelse mellan vad man å ena sidan tror är sant och vad man, å den andra, vet är sant."
Men vad vet man är sant? Är inte dissonansen snarare mellan vad man å ena sidan tror är sant och vad man, å den andra tror sig veta?
1 kommentar:
Att bli utnämnd till Falstaffs huskättare betraktar jag som en äretitel.
Det kommer bli MER om uppståndelsen framöver - det kan jag garantera. *skrattar som en pirat*
Naturligtvis är det så att man i strikt mening tror att man vet något är sant; säker till 100% om något kan man inte vara - men ur ett känslomässigt/psykologiskt perspektiv är det avsevärd skillnad mellan tillståndet där man tror att något är på ett visst sätt och det där man är viss om hur det ligger till.
Skicka en kommentar