torsdag 3 juli 2008

Om att bli avfärdad av fel anledning

Jag har fått mothugg i bloggosfären för mitt förra inlägg (vilket i princip är roligt - det är annars lätt att tro att jag bara skriver för de närmaste vännerna och för elleverantören). Men samtidigt skulle jag önska att mothuggen var av högre kvalitet. En bloggare (som också kommenterat det förra inlägget under signaturen Matte) skriver att det är

"...spännande att läsa övriga bloggares reaktioner på insändaren. Föga förvånande har många troende svårt att skilja på äpplen och päron."
Sedan följer kritik av mitt inlägg - eller rättare sagt av dess rubrik.

Förvisso är jag troende, det sticker jag inte under stol med. Men att jag av denna anledning per automatik inte skullle kunna skilja mellan äpplen och päron är argumentation ad hominem och ett inte särdeles hederligt sätt att debattera. Framför allt eftersom 'Matte' inte verkar bekymra sig om vad jag egentligen argumenterar för eller emot. Han/hon tycks tro att mitt ärende är att gudstjänsterna i radio och tv ska behållas till varje pris. Det är det inte: för min del går det utmärkt att slopa dem eftersom jag inte hör till deras publik. (Inom parentes sagt: när jag senast såg en tv-gudstjänst var det för att höra Anders Piltz predika - och det behöver man inte vara troende för att uppskatta.)

Men det tycks faktiskt finnas ett kanske inte enormt, men likväl reellt publikunderlag för etergudstjänsterna, och det är ett argument så gott som något att behålla dem. Etergudstjänsterna är en service för dem som är intresserade av gudstjänster, men som inte har möjlighet att gå i kyrkan, precis som att sända fotbollsmatcher är en service för den sportintresserade som inte har möjlighet att själv gå på stadion.

Här påstår 'Matte' att jag inte "för en sekund" har funderat över att

"...sport inte handlar om opinionsbildning, sport är i någon mening fullständigt oviktigt. En TV-sänd mässa är ingen dokumentär om religion, det är propaganda för religion."

Nu tror jag i och för sig inte att Black Army skulle hålla med om att sport är något oviktigt. Inte heller saknar idrotten betydelsebärande element (fråga vilken genusteoretiker som helst), och om en gudstjänst ska betraktas som propaganda för religion, kan en fotbollsmatch också begripas som propaganda för idrott. Men jag förstår ändå vad 'Matte' menar med argumentet. I gudstjänster framförs vissa budskap, ja, och på ett plan kan de säkert kallas opinionsbildande. Men att reducera gudstjänster till propagandaverktyg är okunnigt: det visar bara att man inte har förstått det kulturella uttryck som man kritiserar.

Och i ärlighetens namn, tror folk verkligen att tv-gudstjänsten skulle kunna omvända någon?? Fet chans, som en nära bekant (som också råkar vara präst) skulle uttrycka sig.

Men ok, för principens skull, om nu public service ska vara politiskt och religiöst obundet så visst, ta gärna bort gudstjänsterna. Problemet är bara att ska man vara konsekvent så är det ganska mycket som måste rensas bort, eftersom politiska och religiösa budskap som får stå oemotsagda i olika sammanhang kan dyka upp lite här och var i etern. (Sommarpratarna kan ju exempelvis få prata om sina politiska och religiösa preferenser - åtminstone inom rimliga gränser - utan att omedelbart granskas kritiskt.) Ett vettigt sätt att lösa detta kan vara att väga principen mot publikintresset - och då blir nog gudstjänsterna kvar ett tag till. Beklagar.

Men vad jag framför allt är ute efter att kritisera i mitt inlägg - vilket 'Matte' inte bryr sig om att kommentera - är 'Humanisternas' intellektuellt ohederliga sätt att argumentera för sin sak. De lyfter fram argument utifrån principer som tycks allmängiltiga och objektiva, men som ändå alltid slutar i den högst subjektiva principen att all 'religion' ska rensas bort från det offentliga rummet, av den enkla anledningen att 'Humanisterna' inte tycker om 'religion'. Av princip.

Det kan säkert vara en hedervärd inställning, liksom det säkert kan finnas goda skäl för att generellt avfärda alla religiösa uttryck, även om jag personligen tycker det luktar av ateistisk puritanism. Men då ska man också öppet säga att det är censur av oönskade uttryck som man eftersträvar, inte att det egentligen är andra principer man försvarar.

Sedan tycker jag nog personligen att Annika Borg ställer till det för sig i sin replik till debattartikeln. Hon har helt rätt i att det inte tillför diskussionen något "Att göra troende människor till anti-intellektuella hårt missionerande stollar eller religion till något självklart anti-demokratiskt och suspekt". Men samtidigt snävar hon in vilka religiösa uttryck som har och ska ha företräde i etern, när hon talar om "den bitvis intellektuella protestantiska kristendomstolkning, som av sina kritiker kallas ljum, som utvecklats här och som befunnits passa väl ihop med demokrati". Jag hoppas verkligen att "protestantisk" var en lapsus - annars tycker jag nog att hon trots försäkran om motsatsen verkar se sitt eget samfund som den självklart tongivande aktören när det kommer till etergudstjänster. Och då får 'Humanisterna' delvis rätt i sin kritik: den gamla statskyrkan tycks leva kvar, åtminstone i medvetandet hos vissa av hennes företrädare.

8 kommentarer:

Gåslever sa...

Nu gör du återigen en liknelse som inte håller. Sommarpratare - väljs de systematiskt ut så att endast en politisk eller religiös åsikt ventileras i programmet? Sitter precis och tittar på en serie program ifrån Torpkonferensen, arrangerat av evangeliska fri-kyrkan (EFK), en serie av tre program med predikningar, vittnesbörd etc ifrån evangelister, vars uppdrag är att sprida evangelitet - att påverka - att omvända.

En religion i svenska statliga televisionen får göra detta. EN.

Vad menar du med att Humanisterna vill rensa bort religion från det offentliga rummet? Vi pratar här om hur skattepengar finansierar spridandet av EN religion - oemotsagt. GOD-TV kan jag inte påverka, och vill inte påverka, även den kanalen är en del av det offentliga rummet. Men visst är det fri opinionsbildning jag själv sysslar med, och visst, syftet är att bryta det arv som föräldrar ger sina barn, vare sig de vill eller inte - en grundlös tro på det övernaturliga, till förmån för en grundat kunskap och vetskap om det underbara med livet och den värld vi lever i.

http://omreligion.blogspot.com

Martin Kjellgren sa...

Visst, du skulle ha rätt, om det var så att

1. Inga andra religioner och "livssyner" tilläts komma till tals på samma sätt. Det får de. Intresset är kanske inte så stort än, men snart tror jag att vi kan få se muslimska fredagsböner i SVT. Det skulle inte göra mig särskilt mycket.

2. Det inte fanns utrymme för kritik av kristendomen i Public service överhuvudtaget. Det gör det, både av saklig och mindre saklig natur. Men för att kritisera något, måste man först låta det komma till tals. Och det bästa sättet att låta kyrkorna/religionerna komma till tals måste väl ändå väl att visa upp deras ritualer?

"...syftet är att bryta det arv som föräldrar ger sina barn, vare sig de vill eller inte - en grundlös tro på det övernaturliga, till förmån för en grundat kunskap och vetskap om det underbara med livet och den värld vi lever i"

Det låter nåt det, ingen dålig mission. Fast i mina öron låter det inskränkt och trångsynt och ett sätt att skapa oförståelse för en aspekt av livet som delas av de allra flesta människor: att världen är större och mer outgrundlig än vad vi kan förnimma med våra sinnen. Det finns viktiga frågor som vetenskapen inte kan, och inte ska ställa - till exempel vad det är som är så underbart med livet. Många skulle säga att du har fel och att livet suger - kan du bevisa att du har rätt?

Din upplysta retorik till trots, kommer ditt program bara att skapa blindhet och oförståelse.

Institutionen för Eskatologiskt Staffage sa...

Du verkar lite arg, Falstaff. Det klär dig inte. Svara på hans inlägg som du alltid gör annars, lugnt och sakligt. Eftersom han inte förstår argumentationen är det lika bra att låta honom stanna vid det, inte gå ner till hans nivå.

Din ödmjuke läsare

Martin Kjellgren sa...

Du har nog rätt i att jag låter en aning magsur - speciellt i sista delen av den sista kommentaren.

Men så börjar jag också tappa det sista uns av respekt jag en gång haft för "humanisterna" och deras anhängare. Jag tror inte bara det beror på min egen inskränkthet.

Gåslever sa...

Varför håller du på att förlora respekten för de som kallar sig humanisterna? För att du inser att du inte kan annat än förlora argumentationen då du saknar rationella argument och tvingas hänvisa till "tradition" eller "tro"? Återigen: tycker du inte det är något konstigt att EN religions företrädare får stå oemotsagda och predika på bästa barnvänliga TV-tid hur man skall leva, tänka, tro och värdera andra människor samt undervisa om övernaturliga väsens existens i statligt finansierad tv? Om du svarar nej på den frågan, då hävdar jag att det definitivt beror på din inskränkthet. Tycker du alltså inte att det är det minsta konstigt. Inte den minsta gnutta?

Martin Kjellgren sa...

Men snälla Matte, du läser ju inte på vad jag skriver, utan angriper mig utifrån dina egna förutfattade meningar. Du har, som så kallade "humanister" plägar göra, redan avfärdat mig och alla andra troende människor som vidskepliga tokskallar. Är det då konstigt att jag inte finner det mödan värt att bemöta er med respekt? Det handlar inte om brist på argument, utan vad jag ser som brist på hyfs - från er sida.

Och din fråga har jag redan svarat på; sedan 1974 är Sveriges statsideologi helt sekulariserad, (även om statskyrkan dessvärre inte avskaffades förrän 2000, och även om det politiska etablissemanget gjort allt för att bibehålla sin kontroll).

Men det har i vilket fall inneburit att det inte längre bara är ett religiöst samfund, och inte heller en enda religion som har ensamrätt på etergudstjänsterna. Det har sänts muslimska och, tror jag, judiska andakter i radio. Om jag inte minns helt fel har jag också hört "Humanister" lägga ut texten på andaktstid. Det lär i vilket fall inte ligga några hinder i vägen om de fick lust att göra det.

Att det är de kristna kyrkorna som sänder på söndagsförmiddagarna beror nog på att det är den tid då de traditionellt firar sina huvudgudstjänster. "Humanisterna" får väl börja fira regelbundna ogudstjänster på lördagmorgnar och sedan kräva att få sända dem i public service. Jag skulle inte protestera, tvärtom, men jag tror ärligt talat inte att publikunderlaget skulle bli så särskilt stort...

Och det finns, vilket jag också påpekat, redan gott om oemotsagda budskap om hur vi ska leva och tänka och tro i public service. Det är bara det att det är just de religiösa uttrycken som "Humanisterna" vänder sig emot.

Problemet är bara att vi inte kommer undan de religiösa uttrycken så lätt: de finns överallt omkring oss, vare sig vi vill det eller inte. Risken är att vi, om vi alltför energiskt försöker befria oss från dem, också kapar vår möjlighet att förstå andra människor, och det tror jag inte är önskvärt. Religion är inte bara gudstro, det är också kultur.

Läs gärna vad Cordelia Edvardson skriver:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1463981.svd

Och för den som till äventyrs tror att Gudsbegreppet bara är ett uttryck för ovetenskaplig, grundlös tro kan med fördel läsa Paul Davies "I Huvudet på Gud: Den Vetenskapliga Grunden för en Lagbunden Värld"

Gåslever sa...

Och du har inte svarat på min fråga, som är den enda fråga jag är intresserad av: Om du inte tycker det är konstigt att en religion får predika oemotsagt i svensk statligt finansierad TV, tycker du inte det är lite konstigt?

Vad det gäller politik så får varje svenskt riksdagsparti, om jag förstår det rätt sända sina partikongresser utan någon direkt påföljande möjlighet till kritik ifrån åartimotståndarna. Varje parti. Inte ett. Det är skillnad. Om något av partierna skulle göra något huvudlöst uttalande eller påstående skulle det naturligtvis följas upp av media.

Varje vecka kan man höra predikanter ifrån en religion uttala sig om att (obekräftade) mirakler skett och vad det säger om det rätta sättet att leva. Det är skillnad mellan äpplen och päron.

Återigen - jag avfärdar dig inte som en religiös knäppskalle. Jag undrar helt sonika varför du inte tycker det är det minsta konstigt att EN religion i den religiöst obundna statliga televisionen har tillåtelse att varje vecka indoktrinera människor med vad de anser vara sanningen om livet och hur det skall levas?

Finns det något annat system för livsåskådning eller organisation som predikar för hur man skall leva som har motsvarande, direkt oemotsagda, gräddfil?

Martin Kjellgren sa...

Och du har inte läst vad jag svarat: det är inte en religion som har monopol på detta - andra samfund än Svenska kyrkan, och andra religioner än kristendom är välkomna.

Men man kan ju inte tvinga andra att sända sina gudstänster om inte intresset finns - lika lite som vi kan tvinga alla riksdagspartier att sända sina kongresser om de inte vill.

Att Svenska kyrkan kan tyckas ha ett försteg i etern beror till stor del på historiska realiteter: SvK är ännu så länge det dominerande religiösa samfundet i Sverige. Även om det möjligen är att beklaga är det därför inte konstigt att det har haft störst utrymme i etern - ungefär som att fotboll är en betydligt större etersport än fäktning.

Här vill jag gärna se en öppenhet: om intresse och publikunderlag finns kan jag mycket väl tänka mig att andra samfund, kristna och ickekristna, kan få sända sina gudstjänster. "Humanister" får gärna sända Ogudstjänster om de så vill.

Jag bryr mig inte stort, eftersom jag själv inte tittar på TV-gudstjänster eller lyssnar på radioandakter (huvuddelen av radioandakterna är förresten inte andakter längre, utan helt sekulariserade "tankar för dagen" som borde kunna falla även "Humanister" i smaken).

Men det är heller inte jag som skriker på censur av uttryck i radio och tv som jag inte gillar. För i grunden är det det det handlar om: "Humanisternas" tal om att religion ska vara en privatsak är inget annat än ett uttryck för en vilja att pressa bort de religiösa uttrycken, imte bara från Public service, utan från det offentliga rummet i stort.

Så frågan är vem det är som är inskränkt.