... är en fråga som inställer sig när jag läser inlägget på dagens Brännpunkt, där bland annat representanter för Humanisterna menar att trossamfunden, genom att de får sända andakter och gudstjänster i radio och TV har en frizon, där de oemotsagda får "se sin livssyn speglad".
Gudarna ska veta att den genomgående kvalieteten på radio- och tv-gudstjänsterna inte är särskilt hög - den inkännande ulletrulsigheten brukar vara allenarådande, så jag förstår inte riktigt varför etergudstjänsterna rör upp så stora känslor bland de sekulära. Men ok, för principens skull så borde kanske inte någon få föra fram sin "livssyn" på det oemotsagda sätt som sker på söndagarna mellan 11-12 och några minuter morgon och kväll. Kanske skulle all religion i etermedierna behandlas i form av "allsidig och kritisk granskning, genom diskussion av deras grunder, sanningsanspråk och sociala konsekvenser".
Men hur i all sin dar ska man kunna kritiskt granska en kulturell företeelse som man av princip inte vill känna till, och där man först måste vaccineras från dess språk och uttryck - som om man var rädd för att det smittar?
Och om vi ska vara konsekventa borde vi inte kunna sända en långfilm i TV utan att rama in den i en kritisk granskning, eftersom det i de flesta filmer - och alla andra kulturella uttryck för den delen - finns spår av olika "livssyner". Ta den vedervärdiga Patrioten till exempel, som sändes i SVT härförleden. Fylld av amerikansk livssyn, nationalistisk propaganda och historieförfalskning som den är, borde den inte ha sänts alls. Den borde i stället ha skurits ner för en kritisk granskning av dess budskap.
Och sporten ska vi inte tala om: Sportspegeln kan väl vara ok till nöds, som ett svar på radions "Människor och tro", men att visa hela matcher utan att samtidigt diskutera idrottens "grunder" och "sociala konsekvenser" (kanske också sanningsanspråken - jag menar, hockey är ju ändå hockey) borde i rimlighetens namn var helt förkastligt.
Om vi kokar ner debattörernas argument slutar det, hur vi än vänder på det, i en kanske inte helt logisk syllogism: Vi tycker att religion är dumt. Alltså borde inte religiösa samfund få sända gudstjänster.
För att parafrasera Jejja Sundström och Stefan Demert:
"Det är för mycket Gud i TV - Men man kan ju titta breve"
3 kommentarer:
Fotboll är inte opinionsbildande. Det är en helgmålsbön. Du har nog fått begreppen om bakfoten...
Skulle du tycka det var ok om, säg, folkpartiet och endast Folkpartiet fick sända två timmars propaganda, oemotsagda och utan möjlighet till kommentarer i tv varje vecka?
http://omreligion.blogspot.com
Amen, amen a-a-men (till Falstaff alltså)
Matte, välkommen till biblioteket!
En helgmålsböns syfte är inte att vara opinionsbildande. Det är en andakt - det vill säga ett tillfälle för bön och kanske ett bibelord på vägen för den redan troende (i synnerhet för den som inte har möjlighet att ta sig till kyrkan på lördagskvällen), på samma sätt som en fotbollsmatch på tv blir ett uppbyggligt evenemang för den fotbollsfrälstes "tro" på det egna laget.
Och din jämförelse med politiska partier haltar: det finns inget som förbjuder andra samfund än den fd. statskyrkan att hålla andakt eller gudstjänst i etern.
Humanisterna (det bär mig emot att kalla dem så, eftersom det är ett försök att monopolisera humanismen) skulle säkert också kunna få hålla en "högtid" på veckobasis i radio om de hade lust till det. Vi har ju redan "Tankar för dagen" som är en i stort sett helt sekulariserad "andakt" som sänds varje dag.
Men det skulle ju i princip innebära att humanisterna erkänner sig som ett religiöst samfund -vilket de i och för sig redan är.
... och kram på dig Miriam!
Skicka en kommentar