Till flydda tider med den gamla överhetskyrkan

Svenska kyrkan vill inte kompromissa om vigselrätten, skriver SvD i en uppföljning av RFSUs debattartikel om att avskaffa kyrkornas vigselrätt. Det är rätt avslöjande för den som undrar över den officiella Svenska kyrkans självsyn:

"– Alternativet med en först en civilrättslig registrering och sedan en religiös ceremoni är inte aktuellt för oss. Vi vill ha kvar vigselrätten, säger Ann-Cathrin Jarl, ärkebiskopens kaplan."

I klartext vill man alltså behålla en gammal priviligierad ställning som statens ämbetsverk för religiösa ceremonier, även i en tid då de flesta som gifter sig ger - bokstavligt talat - fullkomligt fan i Gud. Det verkar onekligen en smula misstänkt.

Camilla Grepe skriver i en bloggpost om Svenska kyrkan och vigselrätten att "...när en vigsel i kyrkan av allt fler motiveras enbart med lokalens tjusighet, parad med önskemål om ett nedtonat prat om Gud, har kyrkan anledning att dra öronen åt sig." Det har hon helt rätt i (även om hon som avkristnad humanist troligen inte skulle hålla med mig om varför):

Kyrkan har all anledning att dra öronen åt sig när hennes roll att sprida evangelium och förvalta sakramenten reduceras i takt med att hon själv förvandlas till en i grunden sekulär ceremonimästare som ska ge ett ulletrulsigt och romantiskt skimmer till livets skiften. Att hon i det läget vacklar och genom sina talesmän desperat famlar efter att behålla vigselrätten visar bara exakt hur djupt den officiella Svenska kyrkan fallit. Camilla Grepe är nog något på spåren när hon anar en rädsla hos kyrkans företrädare för att människor ska "se sig om efter alternativ" i den stund som det som återstår av den kyrkliga vigseln är "välsignelsen och tron på den apostoliska trosbekännelsen". Den officiella Svenska kyrkan försöker försvara sina positioner genom att sälja sin själ. Som strategi betraktat torde det vara dödfött.

Men det finns också en underliggande agenda som går de sekulariserade förbi. Genom att bibehålla vigselrätten förbinder sig kyrkan att följa staten när det gäller definitionen av äktenskapet, och hon förbinder sig därmed också att inom en snar framtid göra vigseln "könsneutral".

Tas vigselrätten bort i det läget, förlorar Svenska kyrkans ledning också ett maktinstrument varmed ämbetsbärarna i de egna leden kan tvingas till underkastelse - i synnerhet de som i pejorativa ordalag vanligen betraktas som gammalkyrkliga svartrockar och högkyrkliga mörkermän och som inte nödvändigtvis delar den nuvarande överhetskyrkans syn på äktenskapet som en mänsklig rättighet.

För övrigt anser jag - vilket jag skrivit om i posten Om äktenskapet och den gordiska knuten - att det civilrättsliga äktenskapet bör förstöras.