Om krig och retorik

Ytterligare ett stycke moralhöjande militärretorik:* den här gången autentiskt - vad jag vet.

I klippet ovan gestaltar Kenneth Branagh hur överste Tim Collins - vid ett Nordirländskt regemente - tilltalade sina underordnade omedelbart före invasionen av Irak i mars 2003.

Och det är god retorik. För de soldater som lyssnar ska det inte råda någon tvekan om att kriget är rättfärdigt, och att de inte är där som erövrare, utan för att befria landet:

"We will not fly our flags in their country ... Iraq is steeped in history. It is the site of the Garden of Eden, of the Great Flood and the birthplace of Abraham. Tread lightly there."

I Tim Collins tal råder heller ingen tvekan om krigets utgång, men att varje soldat under hans befäl måste göra sitt yttersta för att föra det dithän. Faran för livet är reell, och fienden ska respekteras, både som motståndare och som människa:

"...I expect you to rock their world. Wipe them out if that is what they choose. But if you are ferocious in battle remember to be magnanimous in victory ... If there are casualties of war then remember that when they woke up and got dressed in the morning they did not plan to die this day. Allow them dignity in death. Bury them properly and mark their graves"

Nu tror jag inte på rättfärdiga krig; möjligen tror jag att krig i vissa lägen kan vara det minst dåliga alternativet. Låt oss också bortse från att just Irakkrigets motiv och legitimitet kan och ska ifrågasättas. Men om krig nu måste föras, så skulle jag föredra att det förs av militärer som har förmågan att reflektera över krigets etiska komplexitet, så som Tim Collins tycks göra:

"It is a big step to take another human life. It is not to be done lightly. I know of men who have taken life needlessly in other conflicts, I can assure you they live with the Mark of Cain upon them."

Men jag kan inte låta bli att slås av det bisarra i uppgiften att döda en annan människa, samtidigt som man ska visa henne respekt. Det påminner mig alltför mycket om Albert Pierrepoints ord i hans självbiografi Executioner: Pierrepoint:

"A condemned prisoner is entrusted to me, after decisions have been made which I cannot alter. He is a man, she is a woman who, the church says, still merits some mercy. The supreme mercy I can extend to them is to give them and sustain in them their dignity in dying and in death. The gentleness must remain."

Gradskillnaden mellan soldaten och bödeln är i det här fallet kanske inte så stort.

Uppdatering: nedan en intervju med Tim Collins från den 16 maj i år:

*Med anledning vad jag skrev i posten Om att nästan göra en kalkon